All träning är pausad tills vidare.

Du är här: Nyheter / Reportage/Pressarkiv

Reportage/Pressarkiv

I solens rike

Varmt, svettigt, spännande och en fantastiskt rolig upplevelse som jag inte vill vara utan - Japan, solens rike, var precis så där mycket av allt som jag anade utan att ha skruvat upp förväntningarna för högt.

Och vilken tur att flera i vår tappra skara från klubben besökt Tokyo tidigare och hade kläm på allt från färdriktningar till hur man fixar tunnelbanebiljetter och annat annars hade jag nog irrat runt där fortfarande...

Och denna värme, mellan 35 och 40 grader varje dag i 14 dagar, som att leva i en bastu. Svetten rann, men bara på oss inte på japanerna. De verkade oberörda av hettan och såg oförskämt fräscha ut. Kvinnorna trippade runt i fina klänningar och högklackat. En kontrast mot mina avklippta jeans och stadiga sandaler, inte speciellt glamoröst.

Träning och utflykter

Japan består av 6 852 öar. Den största ön heter Honshu och på östra sidan ligger Tokyo, där vi bodde den första veckan tillsammans med över 35 miljoner japaner. Här tränade vi, på olika platser med eller utan fläktar, och varvade med utflykter. Takagi sensei var på gott humör och drillade inte bara oss utan en massa karatefolk från olika länder.

Värmen var tuff att tampas med, men vi tog oss bland annat upp i Tokyo Skytree, världens näst högsta byggnad (den enda som är högre är Burj Khalita en skyskrapa i Dubai). Tokyo Skytree är ett torn på 634 meter och det är sammanlänkat med oljefyllda stötdämpare som ska ta upp energin vid jordbävningar. För lågintensiva jordbävningar är det i princip hela tiden, runt 1500 om året.

Sjögräs och Shinkansen

Vi provade många trevliga restauranger och åt lite väl mycket sushi och sjögräs för min smak. Det är säkert nyttig föda eftersom Japan lär ha den längsta livslängden i världen. Att äta maten med pinnar var ingen lek. Jag spillde på bord, grannar och i mitt knä... efter någon veckas övning gick det hyfsat bra.

Efter en vecka i Tokyo reste vi vidare till Nagoya vid stilla havskusten i Chubu-regionen. Resan dit gick med höghastighetståget Shinkansen. Vet inte hur fort vi åkte, kanske runt 300 km/timmen. I våras slog man tydligen rekord med ett sådant tåg med över 600 km/timmen.

I Nagoya checkade vi in på Wing International som var en angenäm uppgradering jämfört med Tokyo-hotellet. Här hann vi titta på Nagoyas fantastiska palats, en byggnad som förstördes under andra världskriget och som sedan fick byggas upp på nytt.

VM och gradering

Fokus i Nagoya var gradering för några av oss samt World Wado Cup 2015 - där Isabel Lindberg och Håkan Knöös skulle tävla. Isabel lyckades både gradera sig till 3:e dan och ta en bronsmedalj i VM, Håkan fick en tuff start och åkte ut mot en fransman. Jörgen var domare under tävlingen. Det var spännande att följa tävlingen som höll på en hel helg.

Japanresan gav mersmak. Saknar japanernas artighet mot varandra. Det bugades och tackades och vi gjorde likadant.

Några mysterium funderar jag fortfarande på. Var fanns papperskorgarna? Och varför såg man inget skräp på gatorna trots avsaknaden av papperskorgar? Och vad betyder alla knapparna på de självspelande toaletterna? Och hur kan alla tåg gå på exakt utsatt tid?

Till sist några visdomsord. Åker du till Japan glöm inte att stå till vänster i rulltrappan och välj inte Fanta i drickaautomaten om du inte gillar neongrönt sockervatten.

Tack Jörgen, Tina, Marcus, Isabel och Håkan för trevligt ressällskap och att ni höll ordning på mig så jag inte kom bort! Gå åt rätt håll kan vara komplicerat om man är född utan lokalsinne.

2015-08-27

Text och foto: Lotta Lans


SM-brons till Malin Andersson

Härliga tider! I helgen blev Säffle Karateklubb en SM-medalj rikare när Malin Andersson (bilden) levererade i -68-kilosklassen.

Efter en stark inledning med vinst mot Matilda Salter från Stockholm blev motståndet för tufft. Lisa Rasmussen, Sundsvall, är regerande svensk mästare och Malin lyckades inte hela vägen. Lisa tog guldet, och bronset gick alltså till Säffle.

2015-04-01
Text: NWT/Säffle-Tidningen


Resan till shodan gick genom Japan

Anna Abrahamssons resedagbok från resan till Tokyo i månadsskiftet oktober/november.

Det är kvällen innan avresa. Sitter i soffan och går igenom listan, har man fått med sig det man ska eller har man packat för mycket?
Ja det är en ständig fråga man ställer sig varje gång man ska ut och resa  =) Nu var det dags att gå igenom nessesären och nu hade jag lite extra hjälp att gå igenom den, Hobbe (katten) ville gärna se till så jag inte skulle ha för mycket med, i alla fall eller så kanske han gärna ville med på resan.

Så nu var resväskan packad och klar, ryggsäcken med en gi, bälte, pass, pengar och laddare till mobilen packad nu är det bara ställa klockan samt kläder för att resa i framtaget, nu hoppas man på att orka somna. 
Klockan ringer 03:00 på morgonen, jippi =).

Dag 1

Yes, jag orkade somna och vaknar ganska utvilad när klockan ringer =). Går upp, ställer mig i duschen, släpper ut katterna innan, hunden är redan hos mina föräldrar så honom behövde jag inte tänka på.
Lite frukost i magen behövs också, sitta i en bil i ca 3 timmar utan frukost är inte att tänka på. Nu är det bara vänta på Malin A och Daniel som jag ska åka med.
Klockan 04:00 kommer de i sin Saab, nu bär det iväg för att hämta nästa man, Robin innan nästa stopp blir på samlingsplatsen där vi möter upp resten av resesällskapet; Jörgen, Tina, Marcus, Henrik och Malin S.



Nu blir det att packa om lite i bilarna så alla resväskor och personer får någorlunda bra plats.
Nu bär det i väg till flygplatsen, sitter i mitt i bilen, så nja bra plats har man aldrig oavsett bil.
Vi kommer fram till Gardemon flygplats hela och rena, nu var det att gå igenom allt som en ska på en flygplats. Alla kom igenom utan problem nu vara det bara vänta tills vi får gå ombord på planet, ca 2 timmar väntan. Men vad gjorde det när man kunde gå eller sätta sig titta på allt folk som kom och gick. Bara det är en härlig upplevelse att se, flygplatser är nog den delen i alla länder som är mångkulturellt.



Nu äntligen får vi gå ombord, ja men vad händer då jo vi får vänta på planet i 2 timmar innan det kan få klartecken att lyfta. Orsaken är att det är väldigt dimmigt i Frankfurt, så inga plan får lyfta eller landa tills dimman lättat. Jaha då ställde vi frågan hinner vi med nästa plan till Japan? Ja det fick vi se när vi kom till Frankfurt.

 Alla i sällskapet var samlat för gå den långa vägen till gaten för avresa till Japan. Då kommer vi fram till hissar där halva gruppen kom med, andra halvan fick vänta någon minut till nästa kom. Den andra hälften var jag också med på. Ja nu började det kännas som vi har lite bråttom men väldigt mycket folk överallt inte så lätt bara springa eller gå fort. Nu är jag först framme vid gaten å vad händer, jo gaten är stängd!!!   Nej!!!! Men våra vänner som var några minuter för oss hann bli med och vi andra blev kvar. 

Ja ha vad händer nu då? Jo vi blev skickade till ombokningscentral, vad möter vi där, jo ca 200 personer till som behöver boka om sina resor. Jippi, humöret blev ju verkligen på topp nu. Ja ja det var inget vi kunde gör utan sätta oss till rätta, läsa en bok och gilla läget. Tyvärr gick tiden sakta, efter 4 timmar lyckades Malin och Henrik få två platser på ett annat plan till Japan men de fick bara släppa allt å springa till den gaten. Ja ha nu var det bara jag Jörgen och Tina kvar å ca 100 nr kvar innan vår tur. Men nu gick det ganska fort i kön, äntligen framme nu blev vi också ombokade med ett japanskt flygbolag men det blev någon timme till i väntans tid =)

Nu äntligen är vi på väg till Japan. Vi hamnar någorlunda tillsammans på ganska hyfsade platser i planet. Jag hamnar bredvid en japansk herr e som jag börjar prata lite med. Jätte trevlig man som gav mig lite tips på olika fraser inför olika tidpunkter som jag skulle ha nytta nu i Japan =)
Efter 11 timmar på planet, några filmer sömn, olika måltider m.m. landar vi äntligen i Japan. Nu var det att gå igenom allt igen som har med flygplats att göra, samt fundera på hur det gått med bagaget samt de andra i sällskapet.

Jippi! där kommer vårt bagage först av alla =) skönt då var det bara försöka ta sig till Ikebukuro där vi skulle bo. Jaha nu hamnade vi nere under jorden med alla andra, hmm ja vilket håll ska vi gå vart köper vi biljetter? Kan säga att de är väldigt serviceinriktade och hjälpsamma japanarna. Nu så är vi på tunnelbana till rätt ställe. Under färden börjar Jörgen språka med en engelsman som bor i Ikebukuro som hjälper oss så vi kommer med nästa tunnelbana i rätt riktning. 

Nu var vi i Ikebukuros tunnelbanecentral, som tur har Jörgen varit här en gång tidigare men minnet svek honom lite när vi stod som riktiga turister. Men vad gör det när en ung tjej kommer och hjälper oss visar rätt utgång så vi slipper gå allt för mycket med bagaget.
Vi tackar den unga tjejen som var student i Japan, nu började Jörgen känna igen sig, där ser vi skylten till vårt hotell Sakura Hotel. 

Nu var det bara vänta på de andra i sällskapet som hade kommit till Japan med första planet, de var på första träningen inte så långt ifrån hotellet. Under väntan fick jag hänga hos Jörgen och Tina på deras rum, det var inte stort inte. Så jag har funderar på hur det rum jag skulle bo i var, vi skulle vara tre i vårt rum.

Så nu var alla samlade, Henrik och Malin S hade också kommit under tiden vi vänta på de som tränade, men det var ett bekymmer för de som kom tidigare, deras bagage hade inte kommit.
Ja nu var det att installera sig på rummet ihop med Marcus och Robin, det vart trångt men ja vad gör det när man bara ska sova på rummet, så ja ja det är bara gilla läget göra det bästa med det.

Nu vara det hitta något att äta och det fanns det precis överallt så det var inga bekymmer. Det som skulle bli spännande nu var om en klarade av att äta med pinnar. Men efter en stund så gick det hyfsat =) Efter så var alla så trött slitna så det blev en tidig kväll för alla.

Dag 2

Klockan 09:00 hade det bestämts träff på Gustos frukostställe. Där fick vi som kom senare träffa vår guide Peter Stoddart från Kanada, Chris, Angie från USA, Cragie, Max och Timmie från Hawaii som även de skulle vara med på träning-/graderingslägret. Idag var det en fri dag från all träning, besluta vi oss för se oss lite omkring. Peter tar med oss till tunnelbanan där vi som inte har ett så kallat åkpass får fixa så det blir smidigt att bara gå igenom kontrollerna åka vart som helst med tunnelbana/tåg. Nu när all fått ett börjar dagens äventyr. 

Peter tar oss till första templet oj oj vad vackert, här var det även en mindre marknad med saker samt kläder från kriget till dagens tid. Vi börjar gå mot Kejsarpalatset, tyvärr är ingång stängd för allmänheten så vi fortsätter går. Men vad gör det, vilken vall grav med naturen runt omkring helt fantastisk. Men när vi går på gångvägen så börjar man se vad som gjort några otroligt stor nät överallt, inget för någon som har förbi för dessa varelser. Spindlar i mängder har gjort nät stora som pizzatallrikar och än större såg man, själva spindlarna var stor men så färgglada som man var ju tvungen stanna se, ta kort på dem, men vet inte om de var giftiga eller inte. Under tiden vi går där beundrar utsikten så hela tiden kommer det löpare eller cyklister förbi oss och höll man sig inte ur vägen så fick man liten kommentar, men man lärde sig ganska snabbt att i Japan ska man hålla sig åt sidan gärna i linje snyggt och prydligt.



Nu kom vi fram till en stor gruspark här hade olika grupper samlats för var det såg ut som maraton tävling. Men då kommer två yngre japanska tjejer med en lärare fram till oss, de ställer några frågor på engelska som de hade som favoritämne i skolan. Detta var deras sätt att träna på engelska att språka med turister, de gav oss gåvor som de själv hade gjort i tack för att det fick ställa några frågor till oss.

Nu tog Peter med oss till ett shoppingcenter som hade 7 våningar med olika butiker. Här hittade man en hel del turist shopping men typiskt japanska design. Efter så blir det nått att äta, det är inte så svårt att hitta bara fundera vad man är sugen på. Matställen finns det gott om men gällde bara hitta något som föll en i smaken för tillfället=)   
Nu tar vi oss tillbaka till hotellet för att se om de förlorade bagaget har kommit till de andra. Det hade de så det var överlyckligt få ta dusch fräscha till sig med rena kläder =)
Avslutar kvällen med god middag å lite utekväll=)

Dag 3

Dagen börjar med frukost på Gusto, alla är samlade igen. Idag blir det träning det ska bli spännande. Efter frukosten hoppar man in handlar med sig några liter vatten samt några choklad bitar så man får energi under träningen som ska hålla på i 3 timmar denna dag. Träningslokalen ligger någon km bara bort från hotellet så tar en god promenad i samlad trupp. Träningen började med att Peter höll i uppvärmningen så att under tiden alla instruktörer fått kommit på plats. Efter uppvärmningen följdes det med gemensam genom gång av grundteknikerna som kördes om och om igen.

Under tiden kom instruktörerna peta lite på här och var så man hade ställningar mm som de tycket att det skulle vara, inte så lätt med stela muskler här och var. När det var dags för kata genom gång blev vi indelade i grupper, då det skulle köras de kata man hade till graderingen. 

Jag och Mac från Hawaii fick en instruktör som körde väldigt bra med oss, fick mycket tips men med hjälp av kroppsspråket då han inte kunde någon direkt engelska. Efter blev det gemensam avslut med streching. På eftermiddagen/ kväll blev det inga större utflykter utan middag lite shopping inför nästa dags träning.

Dag 4

Ja även denna dag blev det frukost på Gustos =) men det gjorde inget för det var enkelt å bra där. I dag samlades vi lite tidigare för i dag skulle vi åka till Otsuka ha träningen i ca 5 timmar. Ja det vart spännande ta sig dit gick genom en gågata in i olika gränder men det som var lite otroligt i dessa gränder var de drickautomater som var lite överallt. Du kunde köpa allt från en vanlig coca-cola till olika spritdrycker. Hade vi haft sådan i Sverige så hade de varit garanterat sönderslagna plundrade m.m. Dessa automater fylldes på dagligen så det var verkligen åtgång på dricka.

Efter en stund promenerande så kom vi fram till en skola. När vi kommer i skolan så får vi ta av oss skorna ställa dem snyggt och prydligt efter väggen i hyllor. Nu var det vart ska vi tjejer byta om hm  jo bakom scenen, ja ja spännande men det gick det med =)

När vi kommer ut då träffar vi på en norsk herre som presentera sig för oss, gissa om man vart förvånad =) Yes nu börjar träningen jag tänkte trägolv igen för hade vi även i första träningslokalen. Trägolv kan göra att tårna inte ser så roliga ut efter, men det var bara vänta se hur det gick. Det började även här med gemensam uppvärmning och grundtekniker, sedan vart vi indelade i graderingsgrupper samt en grupp för de som bara skulle träna. Idag fick jag en annan instruktör men även denna hade lite språksvårigheter så det vart mycket kroppsspråk. 

Värmen steg i lokalen fast de hade öppnat ventilationerna, ute var det nu sen eftermiddag å det var ganska varmt ute ca 23 grader, så de 2 liter vatten man hade med sig gick ganska fort åt.

Efter träningen hade vi blivit medbjudna av alla instruktörerna på deras favoritrestaurang. 

När vi anländer till restaurangen så har vi tyvärr inte fått duschat eller gjort i ordning oss utan det var bara att hoppa ur skorna ta dem i en påse som kyparen hjälper oss med. Nu kommer vi upp till övervåningen där vi har borden vi ska sitta vid, dessa bord var inte de vanliga utan nu var det att sitta på golven, jippi det skulle kännas så skönt efter denna härliga träning. Under tiden vi väntade på maten ville vi alla från Sverige tacka instruktörerna med gåvor från Sverige, dessa togs i mot med leende på läpparna. Även de från Hawaii hade gåvor som togs i mot med öppna armar.

Det beställs in dryck och mat i alla dess olika former å smaker. Man behövde inte göra någonting utan hela tiden kom det in någon nytt som man fick testa, men nu hade det beställts in något speciellt som kallades natto. Jag vet inte riktigt vad det var men det skulle vara någon rätt som gjorde den som åt blev illamående mm, denna rätt fick Malin A och Daniel som tycket det var jätte gott, så detta gjorde att det fick stor respekt av instruktörerna=)
Men det var inte klart där utan nu fick även Marcus en annan variant av natto som till och med jag smakade på, det var som en vanlig grönsaks omelett.

Efter att ätit så otroligt mycket så man knappt tog sig upp från golvet avslutades kvällen med ett härligt gemensamt kort utanför restaurangen. Nu var det att börja gå mot tunnelbanan igen samt till hotellet. Gissa om det var skönt få ta sig en dusch innan man la sig på kudden somnade väldigt gott.

Dag 5

Ojoj idag var det segt att ta sig upp ur sängen efter den härliga kvällen, men nu var det bara göra sig i ordning för frukost på Gustos samt dra på träningen. Idag skulle vi vara på sportcenter igen, så det var bara hoppa in i butiken igen köpa med vatten samt någon chokladbit då idag skulle det vara 5 timmar träning. Vi sitter och väntar på att få komma in i lokalen och under tiden så kan man kolla över staden. Nu kom vi in i lokalen och idag fick vi köra på mjuka mattan i stället för trägolvet, detta skulle bli intressant. Efter några timmar på denna matta började det svida en del på mina tår, hmmm jo det var nog inte så konstigt denna matta var lite annorlunda mot den vi har hemma, bara till att tejpa och hoppas på det håller.

Det höll till slutet av träningen sedan åkte de av vid sparkar å de hamnade mitt framför instruktören som skrattade gott som tur var.
Efter träningen tog vi oss tillbaka till hotellet för ta en dusch å slänga några gi i tvätten som fanns vid hotellet, som var tur för det hade inte varit så gott haft dessa hängande på rummet stinkande.
Efter tar vi oss ut, hittar ett nytt ställe för att käka på även här var det spännande se om de kunde någon engelska eller om man bara fick peka på bilderna i menyn, det hände några gånger.

Dag 6

Idag var vi lediga från träningen igen, men det betydde inte att vi skulle ligga på lat sidan inte. Nu skulle vi ta oss i Tokyo Tower som är 250 meter högt. Men det var ju det vilken tunnelbana skulle vi ta, som tur var så kom hotellets lilla pensionär ”hobbiet”, han följde med oss och visade exakt vilket tåg vi skulle ta och hur vi skulle gå vidare. Men innan allt detta så tog han med hos till en butik nere i tunnelbanan som en svensk kille hade=)

Nu vara det att promenera igen till detta Tokyo Tower, men vilken härlig promenad det var. Vacker grönska överallt, träd mitt i vägen. Tur man hade med sig kameran som man tagit massa kort då vissa saker inte går att beskriva med ord.
Nu kommer vi fram till denna gigantiska byggnad, kan bara säga wawoo. Det började närma sig halloween så det hade smyckat lobbyn med lite halloweendekoration, på väggarna hängde olika fotografier på tornet vid olika ljussättningar, årstider samt när tornet byggdes.

Nu ska vi åka upp i tornet så i hissen fanns det fönster så man såg ut men lite lätt musik och ljussken var det även. Oj vilken vy det vart när man kliver ut, helt otroligt se hur stort det är men ändå inte kunna se allt.



När vi tar oss tillbaka till hotellet ska vi försöka hitta nått att äta, så ikväll vart det sushi. På detta ställe så fick man vänta tills det fanns plats, sedan kom maten på små tallrikar men på ett transportband. Hmm ja ha lite snabbmat stället fast med sushi som speciallate. Man tog en tallrik med något som man tyckte såg gott ut åt tog en ny, hela tiden stod killarna och gjorde olika sushirätterna som lades på de små tallrikar som sedan ställdes på transportbandet.
Då var ju frågan hur skulle man betala för sig? Jo det var så att man betalade för hur många tallrikar man tagit, jätte smart.

Men kvällen var ju inte slut å vi hade inte träning förrän på fredag eftermiddag så vad skulle vi hitta på? Jo vi hitta ett ställe runt hörnet på hotellet som hade karaoke, å vilken kul kväll vi fick när vi väll fick till tv med sång och allt. Alla var med och sjöng allt från klassiska rock till lite nya moderna låtar.
Efter denna härliga kväll var det dags att krypa ner till kojs.

Dag 7

Idag tog vi oss en egen dag där alla fick hitta på vad de kände för. Så jag Tina och Malin A tog oss ner i tunnelbanan gick runt kollade i affärerna som fanns där. Kan säga det fanns som ett helt shoppingställe så det var riktigt kul men efter ett tag promenerande i underjorden kände vi att vi behövde komma upp i solen igen. Men nu kände Malin att hon behövde dra sig tillbaka för att skriva sin typ av uppsats till graderingen som alla skulle gör från 3 dan.

Jag och Tina fortsatte en stund till strosa runt kolla runt i affär och shoppade i lugnets ro. Efter några timmar kände vi att det var dags för oss ta sig tillbaka gå och hitta nått att äta samt kanske ta en stund på sängen innan det var dags för kvällens träningspass. Vi hitta en pasta- restaurang, å jösses vilken go middag det vart. Blev så mätt efter så somnade man gott på sängen en stund innan träningen =) Men efter träningen bjöd Peter vår guide och han kompis Chris på lätt underhållning då de hade klätt ut sig inför lite halloweenfirande. Peter som var skotte hade sin traditionsenliga kilt m.m. på sig och Chris var utklädd till rockkungen Elvis =)



Men vi behövde ju lite mat i oss efter träningen så vi hitta ett nytt ställe att gå till, å det vart ingen större hit kan jag säga men man måste ju prova så vet man hur det var där. Men nu skulle det bli skönt men en god natt sömn igen men först lite gi-tvätt igen hänga upp dem så gått det gick på rummet då det var tre st som skulle hängas upp.

Dag 8

Nu är det sista träningsdagen innan graderingen. Det börjar kännas i kroppen att det varit hård träning hela veckan även om det varit några uppehåll. Ojoj nu är instruktörerna än hårdare på oss, om kroppen ändå kunde göra som huvudet vill också ååå. Men det är bara att köra på hoppas på kroppen orkar med ännu en dag. Nervositeten börjar krypa på en nu när ingenting går som man vill. Hur ska jag klara graderingen i morgon, ska jag verkligen gå upp ur sängen ens. Många tankar hinner gås igenom men det tur man är i sådant otroligt gängen som man är, alla peppar pratar ger tips mm.

Efter träningen var det dags att hitta något att äta. Då hitta vi ett mexikanskt hak. De hade en hamburgare som var enorm så här skulle vi äta i kväll, men kände att en dusch skulle inte sitta dumt innan så det blev bodsbokning så hann vi alla ta en dusch fräscha till oss.
Väl nere i källaren på detta hak så var det jätte mysigt, lite cowboystuk över baren mm. Det fanns darttavlor och en stor bildskärm där de visade fotboll. Nu var det skulle det beställas mat ojoj vad skulle man ta fanns ganska mycket gott på deras meny så det vart lite svårt men till slut hittade alla något de ville ha och även denna kväll vart helt otroligt lyckad.

Nu kvällen innan graderingen var det bara att packa ryggsäcken igen kolla så allt var med för tredje gången, hade jag handskar, tandskydd, bältet, t-shirt, gi tejp boken pengarna mm, allt var ner packat samt påsen med vatten, godis, frukt och smörgås var också klar. Nu var det bra att försöka somna. Kan säga det tog inte så lång stund innan jag somnade helt utmattad.

Dag 9

Ja jösses nu var det verkligen graderingsdagen. Hade lite svårt att äta frukosten idag men det gick till slut. Jag och Marcus bestämde oss att gå lite tidigare bort till sportcentret där graderingen skulle hållas. Jag tog musik i öronen för att börja lite smått gå in i graderingsbubblan. När vi kommer in lokalen så släpper lite spänning i kroppen när man ser de härliga leenden på några av instruktörerna. Jag sätter mig vid Peter och pratar lite med honom samt en av instruktörerna som varit med under veckan men som inte var med i graderingspanelen. Under tiden börjar alla andra i gänget dyka upp samt de andra som ska gradera sig. Men största fråga för mig var vem ska ja köra par teknikerna med? Till slut när alla har kommit på plats hälsat in så får jag träffa en japansk tjej som också ska gå upp till första dan. Under tiden blir vi tilldelade ett nr istället för att de skulle ropa massa namn. Vi får hjälp av en instruktörerna att visa hur de vill ha händer fötter mm i par tekniken vi blivit tilldelad. Även Jörgen, min instruktör hemma hjälper mig visa och säger hur jag ska göra.

Nu är det dags för mig att gå upp, hamnar i mitten. Nervös som bara den är jag men försöker slappna av och det var inte lätt, höll nästan på att glida ut i spagat då av all värme som blivit av allt folk i lokalen hade det bildats kondens på golvet samt att man svettades för lilla minsta nu. Men det var bara köra på, efter en några kihon så släppte det lite av nervositeten igen nu var det bara ge allt man hade inget att förlora.

Åå det var skönt nu var den biten klar för mig, men nu var de andras tur och för mig en väntan till nästa moment som skulle bli kata.
Genom att de var ganska många efter mig så tog det sin lilla tid innan det var dags för mig och under tiden hade jag fått bra pepp från de som inte skulle gradera sig mm. Så nu var det bar köra hårt i kata och försöka köra så som vi gjort hela veckan med instruktörerna.

Det gick vägen gick inte bort mig eller några större missar men oj oj vad mina fotleder och knän gör ont, bara bita ihop. Ännu en väntan men under tiden nu så tränar jag och den japanska tjejen på par teknikern som vi blev till delad. Det går ganska bra även om språket inte riktigt är med oss så lyckas vi ändå visa och hjälpa varandra.
Nu var det dags för oss å vi körde och det gick bra inga direkta missar, nu på med handskar i med tandskydd.
Nu var det sista momentet för mig, fighting.  Jörgen hade gett mig tips hur jag skulle köra och jösses vilken bra match det blev, vart super nöjd med mig själv efter att fått in svep slag sparkar mm, men nu börjar nästa nervösa väntan.  Hur gick det klarade jag mig? Det var bara att vänta se när alla var klar då skulle panelen ha överläggning. Under tiden panel hade överläggning så fick vi köra lite grundtekniker å kroppen bara skriker vila.

Nu var det uppställning igen å då ropas det upp siffror fast på japanska så man hör inte riktigt. Men när tjejen jag körde ihop med ropar och jag tror jag också skulle ropa så var jag tvungen fråga henne om det var rätt, hon nickade =) men efter mig vart det tyst länge oj oj men jag hade gjort rätt så det bara vänta å se om jag klarade mig eller inte. Efter att alla nr var uppropade hälsar vi av och som tur så säger tjejen bredvid mig att vi klarade oss och jag vart jätte förvånad tog inte riktigt i mot att vi faktiskt klarade oss =)

Hyfsat lugnt går jag mot de andra och säger att jag klarade mig få så många kramar å när Jörgen tar fram ett svart bälte med mitt namn på då brister det för mig. oj jösses vad jag grinar av lycka =) de andra samma sak å skickar iväg mig för att byta bälte.

Nu blev det en del kort tagning med de japanska instruktörerna och med mig å Malin A som också hon klarade sin gradering. Det vart girl power i svenska gänget =)

Efter graderingen vart det en middag med instruktörerna, men vi hann inte att ta oss en dusch innan så det var bara gilla läget, men vilken kväll. Denna kväll beställdes maten från en data skärm så det vart lite spännande, men även drycken så det vart lite tokigt i vissa stunder, som t ex kom in 6 tallrikar med bönor, fast de trodde de bara beställde en så men vilken kväll. Vi hade alla skrivit en liten gästbok åt en av högsta instruktören som vi fick ställa oss upp och berätta vad vi hade skrivit samt några extra ord efter middagen, jag blev så klart sist. Efter att vi avslutade middagen med 10 st junzuki slag så var det dags för oss hämta ut skorna som var inlåsta i ett skåp, men jag kom inte riktigt iväg samtidigt med de andra ute kom lite efter detta gjorde att jag hamnade i lite knasigt kort tagning med instruktörerna, men vilken kväll =)



Nu var det sista kvällen på hotellrummet, jag var själv så jag passade på att packa å fixa till allt så det vart klart inför hem resan. Klockan skulle ju ringa halv sex på morgonen så det kändes skönt få det klart.

Dag 10

Å där ringde klockan. Inte så lätt ta sig upp men nu ska det ändå bli skönt att få åka hem längtar så efter min säng.
Vi tar oss till tåget som vi ska åka med till flygplatsen, men det var nära att vi missade den då vi råkade stå på fel plats, men lyckades bli med allihop.
Nu var det bara sätta sig till rätta å njuta av färden som skulle ta över en timme. Nu var vi framme på flygplatsen skönt, då var det bara gå igenom allt som har med flygplatsen att göra =) Väl inne tar vi å gör sista shoppingen innan vi går till gaten. Hittade massa kul saker här då det var mest turist saker som var av japansk design.

Nu sitter vi vid gaten å väntar på att få gå ombord på planet å alla är samlade. Så där fick vi tillslut gå ombord, kollar alla filmer som finns så det kommer vara skönt bara kolla lite och så klart sova lite. Det bjuds på olika maträtter under resan som tar ca 11 timmar till Frankfurt. Väl framme var det bara vänta till nästa plan ska gå då passar vi på att ta en lite mat bit. Nu fick vi även gå ombord här. Denna flygresa skulle bara ta 2 timmar så det var inte så lång stund kvar men jösses jag somnade innan vi hade lyft och vakande inte förrän när vi landa i Gardemoen. Väl här så var det bara vänta på väskorna å hoppas de kom hela och rena, det gjorde de allihop även om det tog sin lilla stund. Ja ha då var det att ta sig till bussen som skulle transportera oss till parkeringen där bilarna stod. Nu rullar vi hemåt efter lite ompackning i bilarna så alla väskor fick plats utan större problem. När vi väl körde genom gränsen till Sverige stannar vi till i Töcksfors för lite kvällsmat på McDonalds innan vi rullar vidare hem till underbara Säffle =)

Å där sätter jag nu nyckeln i dörren till huset, nu är jag äntligen hemma, min säng.

Tusen tack till Jörgen Linde Johansson (huvudtränare), Tina Linde (träningspartner), Marcus Johansson (instruktör), Robin Olsson(instruktör), Henrik Edin( instruktör), Malin Sario (träningskompis), Daniel Askås (instruktör) och Malin Andersson (instruktör och träningspartner) för en helt fantastisk resa i Japan. Men vill även tacka alla andra som hjälpt till med denna resa som vi gjort på träningar mm. 

Detta blev en stor dröm som gick i uppfyllelse för mig, att får ta första svarta bältet efter totalt 6 års träning. Förstår inte riktigt än att det gick vägen så nu ska det njutas och vila upp kroppen efter detta =)


2014-11-12

Text: Anna Abrahamsson
Foton: Daniel Askås


Flera nya svarta bälten

Det är positiva tongångar i Säffle Karateklubb och det är stor aktivitet inte minst när det gäller graderingar. Nyligen var ett antal av klubbens medlemmar med på ett seminarium i England och där graderade flera av dem upp sig till olika grader av det svarta bältet för självaste Hideho Takagi.



När karateorganisationen Wadokai för en tid sedan arrangerade ett seminarium i Southampton i England fanns ett antal medlemmar från Säffle Karateklubb på plats. Huvudinstruktör för lägret var Hideho Takagi som har åttonde graden av det svarta bältet och är ordförande för tekniska kommittén inom Wadokai.
Bara att få instruktioner av Takagi var en upplevelse för medlemmarna från Säffle och det var bara positiva tongångar efter lägret.
- Dagarna bjöd på givande träningar och det slipades både på kata, grundtekniker och partekniker, säger Säffle Karateklubbs chefsinstruktör Jörgen Johansson.
Takagis instruktioner tolkades för övrigt från japanska till engelska av Bob Nash, som varit instruktör vid flera läger i Säffle de senaste åren.

“Känns väldigt gôtt”

Utöver själva träningen var det också graderingar i samband med seminariet och där var det flera medlemmar från Säffle Karateklubb som lyckades gradera upp sig. En av dom var Christer Freiholtz, som blev den förste medlem i klubben som graderade upp sig från brunt till svart bälte inom den nya organisationen Wadokai, som Säffleklubben har tillhört i ungefär ett år nu.
- Det känns väldigt gôtt, säger Christer Freiholtz till ST-sporten.

Hindrad av skador

Christer har hållit på med karate sedan 1980-talet, men det har inte gått som på räls hela tiden, - Jag har varit skadad till och från och det är egentligen först det senaste året som jag har kunnat träna för fullt och hittat den rätta motivationen, säger Christer.

Fler graderingar

Christer var också mycket nöjd med lägret i England och med att ha fick gradera sig för Takagi.
- Att få gradera för honom känns väldigt skönt. Då kan ingen säga något om bältet och det gäller ju alla i klubben som graderade sig, säger Christer. Han ser inte heller det här första svarta bältet som någon slutpunkt.
- Tanken är att jag ska försöka ta andra, tredje och fjärde graden, säger Christer.

Vägen dit är dock lång och det krävs en hel del jobb.

- Jag ska försöka gradera mig till andra bältet framåt våren. Jag måste få till det tekniskt först och att teknikerna efter den första graderingen sitter kvar och funkar i kroppen. Vad är det då han speciellt måste träna på inför en kommande gradering?
- Jag måste fokusera på kondition, fysik och explosivitet. Teknik och styrka är jag med på, säger Christer.
Karate är en individuell idrott, men Christer ser ändå det hela som en lagidrott.

En go känsla

- Man gör inte det här själv. Vi i klubben tränar ihop och går det bra för några blir det en uppåtspiral och går bra även för andra, säger Christer och fortsätter:
- Det är en en go känsla i klubben nu och vi har många aktiva svartbältare.
Utöver Christer var det ytterligare fem klubbmedlemmar, som graderade sig i England. Jörgen Johansson, Marcus Johansson och Thomas Lindberg graderade sig till tredje graden av det svarta bältet, Daniel Askås till andra graden och Malin Andersson till första.

Läger i Japan

Den stora aktiviteten i klubben tar sig också uttryck i att några medlemmar tänker sig att åka till Japan i januari nästa år.
Där väntar en veckas träning och en ny gradering, säger Jörgen Johansson och tillägger.
- Fram till dess väntar några månader fyllda med träning på hemmaplan.

2012-10-20
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen


Marcus och Thomas tog andra
svarta bältet

Ny organisation och nya förutsättningar. Det är verkligheten för Säffle Karateklubb och medlemmarna i klubben har accepterat detta fullt ut. Nyligen var åtta från klubben i Lissabon i Portugal för att gradera sig och Marcus Johansson och Thomas Lindberg klarade den andra graden av det svarta bältet.

När Säffle Karateklubb bestämde sig för att gå upp i den stora organisationen Wado kai förändrades förutsättningarna för graderingar. Det gällde att börja om från början och gradera sig till de svarta bältena och många i klubben har börjat ta steg för steg. Nyligen hölls ett graderingsläger i Lissabon i Portugal och då var åtta från klubben på plats.

Varför just i Lissabon?

Vi får leta i hela världen efter graderingsmöjligheter nu och nu fanns det en i Lissabon, säger Marcus Johansson som var en av de åtta som deltog i Lissabon. Än har inte de svenska klubbar som bytt till den nya organisationen kommit så långt att man får arrangera en gradering i Sverige och därför blir det till att resa.
- Vi var i Ungern i vintras och klarade den första konverteringen som vi kallar det, säger Marcus Johansson.

Tuff bedömning

Marcus Johansson och Thomas Lindberg hade båda första graden av det svarta bältet i den gamla organisationen.
I Ungern klarade de samma grad i den nya och nu lyckades de gradera upp sig till den andra graden.
- Det känns väldigt skönt att ha klarat en ny grad och det var tuff bedömning i Lissabon. Det var inte alla som klarade av att gradera sig, säger Thomas Lindberg. Det var också ett tufft program i Lissabon.
- Vi kom fram på fredagen och då tränade vi. Sedan var vi igång igen på lördag förmiddag, säger Marcus.

En intensiv helg

På eftermiddagen var det gradering och på söndag förmiddag bar det av hem till Säffle igen.
De som ansvarade för graderingen var Artur och Marco Pinto samt Jose Lenzon från Portugal plus en engelsman, som kallades in speciellt för de som gradera till tredje graden av svarta bältet.

Många nya detaljer

Under träningen i Lissabon var också Marco och Artur Pinto med och det tyckte Marcus och Thomas var positivt.
- De såg lite under tiden och även om det inte är lätta att ändra på något som man har tränat in så hade man i alla fall chansen, säger Marcus och Thomas.

Var är det då för skillnad mellan den gamla och nya organisationen?
- Egentligen är det små förändringar, men det är mycket mer att tänka på, säger Marcus.
- Vi behöver mer kunskap om detaljer som vi ska klara av, säger Thomas.
- Det är mycket mer detaljer nu och det är bara roligt, säger Marcus och fortsätter:
- Vi får en annan kunskap om det vi håller på med och det får en annan betydelse även om det är samma grejer.

Mycket träning

Inför den här graderingen hade Marcus och Thomas tränat mycket. Det handlade om två-tre pass i veckan under våren och de kommer att fortsätta med träningen även under sommaren. Det har nämligen ett nytt mål i sikte.
- Om tid och kunskap finns ska vi försöka gradera till tredje graden i England i september, säger Marcus.
- Då är det ett kombinerat tränings- och graderingsläger säger Thomas.

Då blir det alltså träning hela sommaren?
- Ja, så mycket det går. Det finns ingen genväg, säger Marcus.

Positivt för klubben

Det här utbildningen klubbens svartbältare får genom lägren och graderingarna kommer hela klubben till del.
- Vi gör det här för att det är kul, men inte bara för vår egen skull, utan även för våra ungdomar.
Klubben har växt mycket de senaste två åren och vi måste komma ihåg våra ungdomar säger Marcus.
Ju mer instruktörerna kan, ju mer får ungdomarna lära sig och på sikt vill man komma så långt att man tillsammans med övriga svenska klubbar kan få genomföra graderingar till svarta bälten i Sverige.
- Det vore maffigt att kunna arrangera ett internationellt läger här i Säffle, där vi kunde erbjuda bra instruktörer och internationella deltagare kunde komma hit, säger Marcus och fortsätter:
- Då skulle Säffle bli en plats på kartan.

Rutinerade killar

Marcus och Thomas är två av klubbens mest rutinerade.
- Jag började redan 1981 när Mats Hareskog startade i Säffle, säger Marcus.
- Jag har hållit på i 16 år, säger Thomas. Båda trivs med sin träning och sin idrott och tycker det är både bra och allsidig träning.
- Och det är roligare än nånsin nu, säger Marcus. Thomas nickar instämmande.
Marcus Johansson, Thomas Lindberg och de övriga i klubben har accepterat den nya organisationen och satsar allt på att det ska bli bra.
- Alla i klubben har tagit det nya till sig och satsar och det är jättekul, säger Marcus Johansson.

2012-06-14
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen


Säffle-Tidningens Guldplakett till Mikaela Lindberg

Säffle-Tidningens Guldplakett för 2011 tilldelas 19-åriga Mikaela Lindberg från Säffle Karateklubb för hennes VM-silver i kata i Wado-VM i Dallas i USA i somras.

Mikaela Lindberg har haft en hel del framgångar genom åren, men hon tvekar inte.
– VM-silvret i Dallas är det största jag varit med om, säger Mikaela.
Hittills, kanske man ska tillägga. Den här målmedvetna och talangfulla tjejen kan nämligen gå ännu längre och det var nära att det blev ett guld redan i somras. Det skiljde bara 0,1 poäng mellan guld och silver.
– Jag var lite missnöjd i början efter finalen i VM. Inte med placeringen, utan mer med min egen insats. Jag kunde ha gjort det bättre och jag var irriterad över den lilla marginalen, säger Mikaela och fortsätter:
– Jag är ändå nöjd så här i efterhand.

Målet var medalj

Mikaela Lindberg kom till VM med en uttalad målsättning om att ta medalj.
– Jag blev tvåa i EM förra året och jag ville inte bli sämre än tidigare. Jag satte press på mig själv och jag var lite nervös i första omgången. I andra gick det bättre och det fungerade bra, även om det var nervöst, säger Mikaela.
Hon är ändå inte helt nöjd med sin insats.
– Men det beror väl på att jag är tävlingsmänniska, säger Mikaela med ett leende.

Tränade stenhårt

Inför VM hade hon tränat stenhårt.
– Jag började egentligen att träna för VM redan vid årsskiftet och det blev mer och mer intensivt under året, säger Mikaela.
Under sommaren var det riktig hårdträning tre dagar i veckan plus extraträningar och det var mycket tid som lades ner på karaten.
– Men det var det värt, säger Mikaela.

Vågade inte

Mikaela Lindberg är en produkt av det fina ungdomsarbete som bedrivits under många år i Säffle Karateklubb och som resulterat i stora framgångar under de senaste 20 åren. Själv började Mikaela träna som nioåring.
– Jag skulle egentligen börja träna när jag var sex år, men när jag kom till första träningen så vågade jag inte, säger Mikaela.
Hon har växt upp i en riktig karatefamilj. Pappa Stig började en gång och sedan började också de äldre syskonen Andreas och Isabel att träna.
– Jag ville börja för att min syster och bror höll på och när jag var nio år började jag att träna, säger Mikaela.

Fastnade direkt

Hon fastnade för karaten direkt.
– Ja, det var roligt på en gång, säger Mikaela, som redan från början ville tävla.
– Jag tävlade första gången efter en termin och då kände jag att jag ville fortsätta. Tävlingen var det roliga plus att jag hade kompisar och mina syskon som tränade, säger Mikaela.
Att hon ville tävla tidigt tror hon berodde på att hon sett tävlingar och tyckte att det såg roligt ut.
– Jag fastnade för det när jag provade själv, säger Mikaela.

Kata känns naturligt

I karate finns det två sätt att tävla – kata och kumite (fighting). För MIkaela blev det kata.
– Det är roligt med fighting, men det är svårare. För mig känns kata mer naturligt. Det faller mer rätt, säger Mikaela.
Kata kan jämföras med exempelvis konståkningens fria program eller med fristående gymnastik. Det handlar om att visa upp sina tekniker.
– De grundläggande teknikerna kommer igen i kata i olika varianter på samma tema, säger Mikaela.
Det är dock inte alltid så lätt att lyckas i tävlingar.
– I Sverige får vi välja vilka kator vi ska använda i en tävling, men vi får inte använda samma kata två gånger i samma tävling. Går man långt och det är många med kan det behövas 4-5 kator, men ofta räcker det med 3-4. Det gäller att träna in många, säger Mikaela.

Många att välja mellan

Internationellt är det lite annorlunda. Där ska man först göra en förutbestämd kata som alla deltagare gör. Sedan får man välja sina egna varianter. Den förutbestämda får deltagarna veta om långt i förväg så att de kan förbereda sig på ett bra sätt.
När det gäller kata kan man dock inte hitta på helt efter eget huvud, utan man får välja bland de som finns färdiga.
– Det finns många att välja på, kanske nio, men alla är inte bra tävlingskator. Jag har 3-4 favoriter, säger Mikaela.
Inför en tävling tränar hon på alla för att vara väl förberedd.
– Men jag tränar mest på den som jag vill göra i en final, säger Mikaela.

EM-guld som 14-åring

När Mikaela väl kommit igång med tävlandet kom också framgångarna. Redan när hon var 14 år vann hon sin första stora internationella framgång.
– Jag vann EM-guld 2006 i min första internationella tävling. Jag minns att jag var nervös, men jag tänkte inte på att det var en så stor tävling och gjorde min grej. Jag förstod nog inte riktigt hur stort det var. Det har jag fattat senare, säger Mikaela.
Det guldet vann hon i ungdomsklassen och det var en stor framgång, men kort därefter slutade hon med träningen.
– Jag tröttnade och höll upp i 2-3 år, säger Mikaela.

Fick suget tillbaka

Hon slutade inte att träna helt och hållet, utan höll på då och då och till slut kom suget tillbaka.
– Jag ångrade mig och började igen. Jag tror att det var nyttigt med ett uppehåll. Det finns mycket annat att göra när man är ung, säger Mikaela.
När hon väl var tillbaka kom det nya framgångar, men nu som senior. EM-silvret 2010 var den första stora medaljen och så följde hon upp med VM-silvret i år.
Efter den framgången trodde många på en ny framgång i stora SM för alla stilar, men då avstod Mikaela från att vara med.
– Jag hann inte träna så mycket inför SM och man måste träna mycket. Kanske provar jag nästa år, säger Mikaela.
Nu håller hon på och laddar inför nästa stora mål.
– Det är EM till sommaren och jag vill gärna dit. Då siktar jag självklart på guld, säger Mikaela.

VM-brons i discodans

Mikaela Lindberg studerar dans i Karlstad och just dans är ett av hennes stora intressen.
– Jag går en dansutbildning i Karlstad 20 timmar i veckan och det gör att det ibland blir lite jobbigt att träna karate, säger Mikaela.
Hon har dansat sedan hon var liten. Det började i Säffle, men sedan flyttade hon över till Danscenter Sofia Westlund i Åmål. Eftersom hon är tävlingsmänniska tävlade hon även i dans – och det gick bra.
– Jag var med och vann ett VM-brons i gruppdisco och jag var med och var tvåa och trea i World Cup, säger Mikaela och fortsätter:
– Tävlingsdansen var roligare när jag var yngre. Nu kan jag tänka mig att ha det som ett yrke.
Hon tänker då på jobb som danspedagog, men vet att det är svårt att försörja sig på detta.
– Jag skulle gärna vilja göra det och annars har jag ingen aning om vad jag vill bli. Det tar nog något år innan jag bestämmer mig, säger Mikaela.

Jättebra träningsform

När hon var yngre ”fuskade” hon också lite i friidrott och fotboll, men det var karaten som hon fastnade för. Många ser det som en livsstil. För Mikaela är det lite annorlunda.
– Till viss del är det en livsstil, men för mig är det mer en tävlingssport än bara träning. Samtidigt är det en jättebra träningsform även när man blir äldre, säger Mikaela.
Hon kan i dag inte svara på hur länge hon kan tänka sig att tävla.
– Jag vet inte hur länge jag orkar, men så länge det går bra fortsätter jag, säger Mikaela.

Plaketten är hedrande

Karate handlar också om bälten av olika grader. Mikaela har brunt.
– För mig är det inte så viktigt att få ett högre bälte. Jag är hellre en bra brunbältare än en svag svartbältare. Jag vill inte bara ha bältet för färgens skull, säger Mikaela.
Nu har hon som sagt fått Säffle-Tidningens Guldplakett för 2011 och det är på sätt och vis en historisk plakett. Det är andra gången genom alla år som plaketten hamnar i en familj, där en medlem redan fått den. Äldre brodern Andreas fick plaketten 2006. Tidigare har bara skidskyttebröderna Kjell och Eilert Gustafsson fått plaketten inom en och samma familj.
– Jag hade inte alls tänkt på att jag kunde få Guldplaketten, men det känns jättebra. Det är jättekul och hedrande, säger Mikaela Lindberg.

2011-12-24
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen


Henrik Edin har nått ett av sina mål

Henrik Edin har nått ett av sina målDet finns många olika mål att sikta mot när man håller på med idrott. För Henrik Edin i Säffle Karateklubb fanns det två stora mål i år - att ta sig till Wado-VM i Dallas i USA och att gradera upp sig till 3:e dan, den tredje graden av det svarta bältet.

Förra helgen arrangerades det ett vinterläger i Täby med karateklubben TIbble som arrangör och där fanns den här stilens chefsinstruktör Jon Wicks från London med.
- Där fanns det en möjlighet att gradera upp sig, så jag var med på lägret, säger Henrik Edin.

Känns jättegôtt

Han tyckte att det var dags att ta nästa steg bland de svarta bältena nu. Andra dan klarade han i augusti 2008. Henrik lyckades också med sin gradering och han var mycket glad efteråt.
- Det känns jättegôtt och jag är mycket nöjd, säger Henrik och berättar att han har tränat väldigt mycket inför den här graderingen.

Jörgen betyder mycket

- Ja, jag har tränat mycket. Många timmar själv och många timmar med Jörgen Johansson, säger Henrik.
Jörgen Johansson är ledare, tränare och den drivande kraften i Säffle Karateklubb och hans hjälp uppskattas mycket av Henrik Edin.
- Jörgen är ett enormt stöd och han finns alltid med och hjälper till för både mig och andra i klubben, säger Henrik.

Inga nya mål - än

Den här graderingen var alltså ett av de stora målen för Henrik Edin, men han hade nog inte trott på detta för några år sedan.
- Jag trodde aldrig att att jag skulle komma så långt i min karriär, säger Henrik.

2011-12-10
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen


VM-silver för Mikaela Lindberg

Mikaela Lindberg från Säffle Karateklubb var futtiga 0,1 poäng från att bli världsmästare när Wado-VM avgjordes i Dallas i USA.

Nyligen avgjordes Wado-VM i Dallas i USA med fem deltagare från Säffle på plats. Bäst av dessa lyckades Mikaela Lindberg, som tog hem en silvermedalj.
Mikaela tävlade i kata för seniorer, alltså alla damer mellan 18 och 34 år. Kategorin genomförs i två omgångar med en grudomgång och en finalomgång. I grundomgången utför alla samma kata, vilken är bestämd långt i förväg, medan man i finalen får välja sig egen favorit.

Mycket nära guldet

Mikaela gjorde en bra grundomgång och efter den låg hon på delad andraplats tillsammans med två konkurrenter. Eftersom hon var en av de åtta med bäst poäng i grundomgången gick hon vidare till finalen. Där fick hon ännu högre poäng av domarna och drog ifrån de två andra och hamnade själv på andraplatsen.

Nöjd med prestationen

Vann gjorde Lisotte Maxine från USA och mellan henne och Mikaela skiljde det endast 0,1 poäng. Mikaela hade alltså minsta möjliga marginal upp till guldet.
– Först blev jag lite besviken eftersom jag var så nära förstaplatsen, men senare blev jag ändå nöjd med min prestation, säger Mikaela.
Hon berättar också, att hennes mål var att få en bättre eller likvärdig placering som i förra årets EM, vilket hon uppnådde då hon även i EM kom på andra plats.

Malin trea i debuten

En annan Säffletjej, som lyckades kämpa till sig medalj, var Malin Andersson som tävlade i kumite (fighting). Efter en förlust hamnade hon i återkval, där hon vann sina matcher och kom till slut på en välförtjänt tredjeplats tillsammans med Isabel Mellengers från Nederländerna.
Vann klassen gjorde Rebekka Feith från USA och på andra plats kom Kelly Heynen från Belgien. Malin, som aldrig deltagit i en internationell tävling tidigare, var mycket nöjd med sin prestation.
Det blev ytterligare en individuell medalj till Säffle och den vann Isabel Lindberg i kumite. Hon blev trea efter en mycket bra insats.

Henrik i final

För herrarna blev det ingen individuell medalj den här gången. Henrik Edin nådde sitt första mål och tog sig till final i kata. Där var målet en medalj, men han hamnade på femte plats.
Andreas Lindberg, som tävlade i kumite, hade förhoppningar före tävlingarna. På grund av få deltagare i klassen slogs den ihop med en högre viktklass och där mötte han tufft motstånd och hamnade utanför pallen.
Förutom de individuella prestationerna deltog Andreas, Malin och Isabel i de seniorlag Sverige ställde upp med i kumite. Damlaget kom på silverplats och herrlaget tog hem ett brons.
Tävlingarna blev alltså en stor framgång för Säffle Karateklubb och tränaren Jörgen Johansson är mycket nöjd.
– Jag är väldigt nöjd och de har kämpat hårt för det här. Det har också varit en rolig väg fram till framgången, säger Jörgen Johansson.

2011-08-20
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen


Sex tävlande från Säffle uttagna till Wado-VM

Säffle Karateklubbs framgångar fortsätter. Inför Wado-VM i Dallas i augusti har klubben fått med sex deltagare och nu tar man ytterligare ett steg i utvecklingen. Man satsar på fysträning och kost.

Trots att det gick riktigt bra i Wado-VM i Portugal 2008 siktar elitgruppen i Säffle Karateklubb ännu högre i år.
- Vi har satsat lite extra den här gången pch har gjort upp en långsiktig plan som rör allt från träningsupplägg till vad man äter , säger tränaren Jörgen Johansson.

Under lördagen tävlade delar av truppen i Stockholm och plockade hem medaljer. Söndagen blev ingen vilodag - då körde de fysträning i form av löpning och styrketräning med Fredrik Eriksson från Säffle Atletklubb.
Det är fyra månader kvar till Wado-VM, som avörs i Dallas i augusti. En relativt lång tid kan tyckas, men för elitutövarna i Säffle Karateklubb känns det nästan som i morgon.
- Sommaren går så fort, säger Isabel Lindberg, som är en av de sex uttagna från Säffle Karateklubb.

Tre syskon Lindberg

i truppen ingår även Isabels syskon Mikaela Lindberg och Andreas Lindberg, den sistnämde bosatt i Stockholm. Säfflebördiga Sunita Memetovic, dubbel världsmästarinna i VM i Portugal 2008, förstärker från Uppsala och Henrik Edin, fyra i VM 2008, både tränar och tävlar själv i truppen. Malin Andersson är däremot helt ny i dessa sammanhang.
- Hon är en färsking, som inte har tävlat på den här nivån tidigare. Hon har utvecklats enormt den senaste tiden och bestämt sig att satsa i år. Det ska bli spännande att se, säger tränaren Jörgen Johansson.

Lyckad tävlingshelg

Just nu befinner sig truppen i en uppbyggningsfas inför årets VM och en del av uppladdningen var lördagens karatetävling i Stockholm. Ska man sia om framtidsutsikterna efter de resultaten ser det riktigt bra ut - Henrik Edin tog guld i veteranklassen i kata, Andreas Lindberg tog guld i kumite, Isabel Lindberg la beslag på silvret i kumite och Malin Andersson säkrade bronset i samma klass.

Klubben hade fler deltagare med. Vi hade med 14-åriga Emelie Jareke. Hon tog silver i kata för 14-15-åringar. En väldigt bra prestation, berättar Jörgen Johansson och fortsätter:
- Johanna Edin tog brons i kumite och Anna Abrahamsson tävlade för första gången och tog guld i kata.
Nästa delmål inför VM är Riksmästerskapen i Wado-stilen som hålls i Stockholm den 8 maj. En nyttig matcherfarenhet och värdemätare.
- Då kan man känna efter hur man ligger till, säger Henrik Edin.
- Det är skarpt läge. Det gäller att ladda som om det vore VM, att tänka på kost, sömn - allt, säger Fredrik Eriksson.

Det är han, som utöver kostrådgivning leder fysträningen i gymmet och intervall- och löpträningen utomhus varje söndag.
- Vi satsar på bredden och det är inte bara elitutövarna som får ta del av kostråd och fysträningen.
Alla medlemmar i klubben är med i satsningen. De kanske vill gå upp i vikt, gå ner i vikt eller bara stärka sin grundkondition säger Jörgen Johansson.
- Vi har gjort en satsning på kondition, styrka och explosivitet. Allt har ett syfte för karaten, säger Fredrik Eriksson.

Mental träning

Även den mentala biten är viktigt för att kunna prestera på topp.
- De är bland de bästa i världen och ändå kan de ha svårt att tro på sig själva ibland. Fysträningen, bonusträningen, hoppas vi ska leda till att de utmanar sitt eget psyke och känner sig starkare än sina motståndare, vilket ger ett mentalt övertag redan från början, säger Fredrik Eriksson.
Utöver fysträningen varje söndag tränar truppen karate tre gånger i veckan och utöver det lägger var och en till en individuell träning efter behov.

Under sommaren trappas träningen upp och formen toppas lagom till VM. Förhoppningarna är stora.
- Det är medaljer som gäller för dem allihop, säger Fredrik Eriksson och Jörgen Johansson i kör.

2011-04-12
Helena Bengtsson, Säffle-Tidningen


Sunita hittade tillbaka till glädjen

Hon har VM- och EM-guld på meritlistan.
Men till Heian Cup kom Säffletjejen Sunita Memetovic med ett helt annat mål i sikte.
– Jag var här för att hitta tillbaka till glädjen. Och det gjorde jag, säger 20-åringen.

20 år gammal har hon hunnit med mer än vad många andra gör på en hel karriär.
Memetovic har sedan flera år tillbaka varit en del av det svenska landslaget i stilen wado ryu som är en del av karate. Det är i den hon har ett EM-guld från 2007 i kata, ett VM-guld från 2008 i kumite och ett EM-brons från 2009 i kata.

– Det har gått bra i min stil. Men här är alla stilar med, då blir det mycket svårare, säger Memetovic.
I katadelen i damernas U21-klass blev hon utslagen direkt mot Armina Barakovic med domarrösterna 4–1.
Kanske inte så konstigt då Ystadstjejen är en del av landslaget i just den stilen.

– Jag kände mig lite ringrostig för jag har varit borta från kata ett tag. Det är fajting (kumite) jag satsar mest på, där har jag varit med i landslaget, sa Memetovic efter katadelen.

Men inte heller i kumite nådde hon hela vägen fram.
Eftersom bara hon och norskan Bettina Alstadsaether ställde upp i deras viktklass, under 53 kilo, blev det final direkt.

– Finalen var både bra och dålig. Hon vann med 6–1 men fick många av sina poäng på grund av att jag fick varningar för att jag slog för hårt. Det var helt enkelt inte min dag.

• Var du övertänd?
– Jag vet inte. Jag analyserade och tänkte mycket under matchen. Det brukar jag inte göra. Jag tappade fokus och fick inte till det som tidigare. Men målet var inte att prestera på topp utan att helt enkelt hitta tillbaka känslan i karate igen.

Anledningen till det är att Memetovic flyttat till Uppsala för att plugga juridik.
– Jag har inte riktigt hittat balansen mellan en karatesatsning och universitetstudierna. Men inom karaten har man toppar och dalar och nu har jag varit nere ett tag. Målet med Heian Cup var bara att hitta tillbaka till glädjen och det gjorde jag – så jag är nöjd, säger hon.

Memetovic tävlar fortfarande för Säffle Karateklubb där Jörgen Johansson är hennes tränare.

– Vi träffas på träningsläger och försöker få in lite pass. Men i Uppsala tränar jag med en klubb som heter Kraftverket. Där finns tjejer som är med i landslaget i ju-jutsu så det gynnar mig mycket.

Med glädjen tillbaka satsar Memetovic vidare. Närmast väntar Stockholm Open i november. Där kommer hennes stora konkurrent i Sverige, Karen Pacull, finnas med.

– Det var henne jag förlorade mot på SM.
Läge för revansch med andra ord.

2010-10-12
Johan Eriksson, VF

 


Fint främmande hos Säffle Karateklubb

I torsdags kväll fick Säffle Karateklubb fint besök i form av Bob Nash, som undervisat i Wado-karate i mer än 20 år runt om i världen.
– Det är väldigt kul att ha honom här, säger Jörgen Johansson i Säffle Karateklubb.

Bob Nash är ett stort namn inom karaten och har undervisat i Wado-karate i över 20 års tid. Han reser runt över hela världen för att undervisa och vanligtvis blir det en resa per månad.

 

– Oftast lämnar jag Seattle och mitt jobb som dataprogrammerare på torsdagen och är framme i Europa på fredagen. Sedan undervisar jag från fredag kväll till söndag och åker hem igen på måndag morgon, berättar han.

Duktiga ledare i Säffle

Det är inte första gången Bob Nash besöker Sverige, men första gången han är i Säffle, och han är imponerad av karateutövarna på orten.

– De är väldigt duktiga. De har en bra lärare och det är svårt att bli bra om man inte har det, men de har tur här i Säffle att ha sådana bra ledare, säger Bob Nash.

När han undervisar lägger han mycket vikt i att förstå Wadons kihon och hans träning utgår från kilon, kroppsrörelser och förflyttningar samt Wadons teorier.

– Jag är aldrig förberedd när jag ska undervisa. Jag jobbar väldigt annorlunda jämfört med andra lärare. Jag måste se mina elever innan jag kan säga vad jag ska lära ut. Jag är en problemlösare, är lite som en bilmekaniker, som  lagar motorn så att den går smidigare. Så jobbar jag, säger han och skrattar.

Lär ut de enkla sakerna

Undervisningen går oftast ut på att lära eleverna de enklaste sakerna som
de ofta glömmer bort.

– Det är inte så svårt egentligen. Hemligheten är att flytta kroppen korrekt
och på så sätt skapa mycket kraft. Jag hjälper mina elever till nästa nivå
genom att visa dem de enklaste sakerna, som de oftast inte tänker på,
förklarar Nash.

– Allt jag lär dem måste jag visa dem. Det går inte att skriva ner i en bok,
utan det måste visas med kroppen, fortsätter han. 

Häftigt, tyckte Emelie

De flesta utövarna i Säffle Karateklubb deltog i torsdags i båda passen,
som Bob Nash höll i, och cirka tio av dem kommer även att delta i Nash
undervisning i Köping under helgen.

En av torsdagens deltagare var tolvåriga Emelie Jareke, som tränat
karate i fyra år.

– Det är häftigt att ha honom (Bob Nash) här och bli tränad av honom.
Jag har lärt mig en hel del, bland annat att man ska tänka med knät i

stället för foten och med armbågen i stället för handen, berättar hon. 

Har aldrig tröttnat

Innan det är dags för nästa träningspass berättar Bob Nash anledningen
till att han aldrig tröttnar på karate.
– Jag började när jag var sex år, men då var det bara en lek. Jag höll på
med flera olika idrotter på den tiden och blev seriös med karaten först
när jag var 23 år gammal. Jag tror att jag ägnat mig åt karate i alla dessa
år eftersom det aldrig har varit mitt förstaval, då hade jag nog tröttnat.
Karate är en del av mitt liv och kommer alltid att vara. Det är ungefär som
att borsta tänderna, det är inte favoritsysselsättningen, men man gör det ändå.

2009-12-12
Jessica Pettersson , Säffle-Tidningen/NWT


Jörgen Johansson tilldelades 5:e dan

Jörgen Johansson i Säffle Karateklubb tilldelades den femte graden av det svarta bältet vid en ceremoni i London den gångna helgen.

Jörgen Linde JohanssonJörgen Johansson har under en lång följd av år varit en av ledargestalterna i Säffle Karateklubb och han har också under många år engagerat sig inom den svenska Wado-organisationen på riksplanet. Under sin aktiva tävlingskarriär representerade han Sverige i flera internationella mästerskap i Wado-stilen och han graderade också upp sig steg för steg till det fjärde svarta bältet, som han erövrade 2003.

 

Längre än så kan man inom den här sporten inte komma genom egna prestationer. Högre grader av det svarta bältet får man genom utmärkelser och under den gångna helgen var det dags för en sådan utnämning för Jörgen.

Ett erkännande
Det hela inträffade i London, där Wado-stilens mästare sensei Tasuo Suzuki arrangerade en ledarkurs.
– För att vara med på den kursen var man tvungen att ha andra dan och vi var
några från Sverige som var med, berättar Jörgen Johansson.

Under kursen finslipades en hel del detaljer och det hela mynnade alltså ut i en
fin utmärkelse för Jörgen.

– Det kändes bra. Det var ett erkännande för att man jobbar rätt, även om jag
inte behövde göra något praktiskt prov för att få utmärkelsen, säger Jörgen.

En av fem svenskar
Det enda som var lite tråkigt för Jörgen var att Tatsuo Suzuki själv inte kunde
dela ut utmärkelsen. Han hade nyligen gått igenom en operation och ersattes
nu av sin hustru.

– Men Suzuki har koll på oss och han har sett vad vi kan på läger, säger Jörgen.

Jörgen Johansson sällar sig nu till en liten skara inom Wado-organisationen som
har 5:e dan. Det finns fem svenskar med den graden inom Wado-organisationen och
ingen svensk har högre grad i den här organisationen.

– Det finns en i en annan organisation som har 7:e dan, men ingen i vår organisation,
säger Jörgen Johansson.

2009-12-03
Göran Karlsson , Säffle-Tidningen/NWT


Heiare på karate

Vad gör man om klasskompisen hittat en ny sport som verkar intressant? Hänger på, så klart.
I dag är 13-åringarna Erik Öster och Andreas Rogne med- och mottävlare i karate.
– Det blir en del karate när vi umgås, säger Säfflekillarna som i lördags deltog i Heian Cup.

 

Heian Cup är Karlstad Karateförenings årliga storevenemang för ungdomar. Lördagens tävlingar i idrottshuset inleddes med de yngsta klasserna på 7 år och avslutades senare under eftermiddagen med 20-åriga ungdomar. På plats fanns inte mindre än 300 deltagare fördelade på 40 klubbar från Sverige, Norge och Danmark.
Från Säffle Karateklubb kom sex deltagare – förutom talangfulla syskonen Andreas och Mikaela Lindberg i de äldre klasserna testade Erik Öster och Andreas Rogne formen i P13 och i F12 respektive F13 ställde Emelie Jareke och Victoria Funke upp.
I kata vann Anders Rogne sin första match varpå det blev förlust medan Erik Öster omgående fick känna på ett nederlag i kata.
– Jag är hyfsat nöjd, att jag klarade hela katan utan att tappa känns bra. Jag har haft den tidigare, men då har det gått lite sämre. Kanske gick det bättre för att jag har fortsatt slipa på den hela tiden, säger Andreas Rogne.

För Erik Öster å andra sidan var det första gången med den nya något korta, men varierade katan.
– Det var lite nervöst eftersom det var första gången jag använde den. Men jag gillar att tävla och skulle gärna göra det fler än fyra gånger om året som det brukar bli.
Andreas fyller i:
– Jag tycker det räcker med fyra gånger. Det är bra att få tid att träna ordentligt emellan.
Att det blev karate för de båda är Eriks förtjänst. Det var han som för fem sex år sedan började träna och 1,5 år senare hängde Andreas på. Nu tränar duon två till tre gånger i veckan – plus att de umgås vid sidan av sporten.

– Det blir en del karate på somrarna när det inte är någon träning, berättar de.
För Säffletjejerna Victoria Funke, 13, och Emelie Jareke, 12, gick det också bra i Heian Cup.
Emelie vann sin kata som förberedelse för kumiten där hon kom delad trea medan Victoria startade med förlust i katan och sedan också noterade en tredje plats i kumite.
– Jag tycker kumite är roligast, det är kul att fajtas, säger Victoria och förklarar sin kataförlust:
– Vår karateklubb kör med kortare kator. De andra klubbarna har längre kator.
– Vi kör lätt och okomplicerat, inte så många svåra och djupa ställningar, utvecklar Emelie Jareke.

Det årliga vandringspris som delas ut till bästa förening gick för fjärde året i rad till norska Mizuchi som vann på överlägsna 60 poäng med tolv klassegrar.
– Det är bara att konstatera, vi ligger efter, säger tävlingsledaren Lennart Larsson.
På lördagskvällen firade Karlstad Karateförening sitt 40-årsjubileum med stor fest på Scandic Hotel.
– Det kom över 300 deltagare så det var väldigt lyckat.

2009-10-28
Sofie Gustafsson, VF


Heian Cup i Karlstad

Sex tävlande från Säffle KK var med på Heian Cup i Karlstad i lördags.

 

Andreas Lindberg mötte Pavle Martinoski som han mötte på SM, Andreas var revanschsugen.
Men Pavle kunde ligga på kontring och tajma Andreas varje gång Andreas attackerade. Andreas förlorade med 3-5 men fick en delad bronspeng med sig.

Mikaela Lindberg har inte tränat och tävlat på några år och ville nu testa sig i kata 16-17 år.
Hon gjorde en väldigt bra Pinan Yondan och fick med sig 2 domare av 5, men tyvärr vann då
Maria Roll från Norge som slutade 2:a. Mikaela slutade på delad femteplats, men med mer träning
ser det lovande ut för framtiden

Erik Öster tävlade i både kata och kumite för 13-åringar, han kämpade bra men fick igen medalj denna gång. Andreas Rogne tävlade i kata P13 och vann sin första match enkelt, men fick sen ge sig mot Stefan Vasic från Solna. Andreas slutade delad femma.

Emelie Jareke deltog i kata och kumite för 12-åringar I katan vann hon övertygande sin första match med 3-0, med en mycket bra Bassai. Men sen blev motståndet för stark när hon mötte Camilla Skaanes från Norge som slutade 2:a. I kumite mötte hon Camilla igen som vann med 3-0. Emelie fick en delad bronspeng.

Victoria Funke deltog i kata och kumite F13. Hon gjorde en bra Pinan Godan, men det räckte inte mot Elin Österman som slutade 3:a. I kumite ställdes Victoria mot Embla von Ahnen från Norge som var mycket bra och vann hela den klassen.

2009-10-28
Jörgen Johansson


Tävlingsreportage från Cypern

Det var 16 länder som deltog i årets WIKF-EM som hölls på Cypern.
Totalt sett så tog Sverige många medaljer, varav två gick till Säffledeltagare.
Säfflegänget, Sunita Memetovic, Henrik Edin, och Andreas Lindberg gjorde en bra insats.

 

Andreas ställde upp i seniorer -60kg, med nio tävlande i gruppen. Första matchen gick mot Daniel Colio, England, vann Andreas lätt med 4-1. Han startade lite nervöst men sen tog över hela matchen. I andra matchen mötte han en ny engelsman, David Plested. Där gick det trögare och Andreas förlorade med 5-0. I återkvalet ställdes han mot Boris Delhez från Holland, det blev en mycket tät och tuff match, som tyvärr avgjordes med en domarmiss. Andreas förlorade med 8-9.
Jörgen, som var med som coach protesterade mot ett domslut, som tyvärr inte gav något resultat.
Andreas slutade på en femteplats.

Henrik Edin ställde upp i kata, veteranter 14 med deltagare och kumite för veteraner +35år, 9 deltagare.
I kata gjorde han en mycket bra insats, både med Jitte och Jion, som han utförde mycket bra, tyvärr råkade han ut för samma missöde som förra året i Portugal, han var 0.1 poäng från bronsplatsen och slutade på en 5:e plats.

I kumiten var det EM-premiär för Henrik, han började första matchen lite nervöst, och träffade lite för hårt några gånger, så det slutade med förlust med 0-5, mot en Cypriot, Soteris Zinonos. I återkvalet mötte han Yves Degas, från Frankrike. Henrik var mycket laddad och drev matchen väldigt bra, men tyvärr träffade han lite för hårt, några gånger och fick då poäng emot sig. Det slutade 1-5 med en 5:e plats.
Han var med i kumitelaget där han även gjorde bra ifrån sig, men även där träffade han lite hårt.

Sunita ställde upp för första gången i senior kata 13 med deltagare. Det var tufft motstånd men hon gjorde bra både Bassai och Wanshu och blev delad 3:e plats. Vinnare blev Lorraine från Nordirland som vunnit många gånger förut.

I kumite -50kg var det bara 2 tävlande, vilket var en besvikelse då Sunita kämpat med att gå ner i vikt under hela veckan, med bland annat bastubad och löpning. Hon mötte en Cypriotiska och fick tyvärr fel domarebeslut mot sig, träffade lite för hårt vilket många i publiken inte höll med om. Så resultatet blev ett silver. Sunita var även med i kumitelaget och de slog Holland i första matchen vilka var en av favoriterna.
Men i finalen var England lite för starka, så även där blev det ett silver.

Summering är att vi är väl lite besvikna på domarinsatserna, som vi tycker var dåliga och kostade oss ett guld för Sunita och en bronspeng för Andreas.
Henrik utvecklades i kumite för varje match och det var mycket roligt att se, då han inte tävlat i kumite så mycket.

Närmast väntar Stockholm Open 1/11.

2009-10-28
Jörgen Johansson


Sunita får ST:s Guldplakett

I somras blev 18-åriga Sunita Memetovic från Säffle Karateklubb första svensk någonsin att vinna två guld i ett och samma VM i Wado-stilen. Då var hon jätteglad. Någon månad senare blev hon silvermedaljör i sitt första senior-SM för alla stilar och då var hon missnöjd. Det säger mycket om denna mycket målmedvetna idrottstjej, som inte sticker under stol med vilket mål hon har med sitt idrottande. – Om karate kommer med i OS, då ska jag vara med.

När ST-sporten ringde Sunita Memetovic och berättade, att hon får Säffle-Tidningens Guldplakett för bästa idrottsprestation i tidningens spridningsområde under 2008, trodde hon inte riktigt att det var sant. Sedan kom glädjen.
– Vad kul, jättekul! jublade Sunita i telefonen.
När vi sedan träffar henne för ”segerintervjun” säger hon, att hon visserligen visste om att Guldplaketten fanns, men att hon inte hade tänkt på att hon kunde vinna den.
– Jag visste att den fanns eftersom Andreas Lindberg har fått den, men att jag skulle få den var en överraskning, säger Sunita.

Guld var målet
Sedan berättar hon om de där dagarna i somras när hon vann två VM-guld.
– Det kändes bra och jag hade tränat mycket med min tränare Jörgen Johansson under sommaren, men jag hade problem med en vad, säger Sunita och fortsätter:
– Jörgen sa att det skulle gå bra och jag litade på honom. Jag siktade på guld i kata, det var mitt mål, och det var otroligt att vinna.
Efter guldet ringde hon till Jörgen och berättade. Då fick hon en puff framåt.
– Han sa, att jag skulle ladda för fightingen, för att vinna där också. Jag fattade inte riktig vad han pratade om. Jag trodde inte att jag kunde vinna två guld, säger Sunita.

 

Har inte förstått det än
Sagt och gjort. Hon laddade för nästa gren, men hon kände av vaden. Det blev värre och värre, men hon ville försöka. Det började med seger mot en tjej från Portugal och sedan kom den tuffaste matchen.
– Jag mötte en svår tjej från Norge, men jag kämpade. Det blev förlängning och domarna dömde mig som vinnare. De tyckte väl att jag var den som kämpade mest, säger Sunita.
Sedan tog hon sig hela vägen till finalen. Där väntade en tjej från Spanien och nu var det ingen diskussion om vem som skulle vinna. Sunita vann med 5-1 och var dubbel världsmästare.
– Efteråt var jag jätteglad. Det var helt otroligt. Jag har nog inte förstått det än, säger Sunita.

Obeskrivlig känsla

Wado-stilen är en av de största stilarna och ett VM-guld här smäller högt. Två smäller naturligtvis ännu högre.
– Det var många duktiga deltagare med och det var helt otroligt. Jag trodde inte på två guld. Det var en obeskrivlig känsla och det kommer det alltid att vara, säger Sunita.
Hemma i Sverige gällde det sedan att smälta intrycken från VM, rehabträna vaden och sedan ladda om för stora SM för alla stilar. I Wado-VM tävlade hon i klassen 17-18 år. Nu handlade det om seniorer. Hennes första senior-SM.
– Jag vill uppnå mina mål och därför ställde jag upp i SM, säger Sunita.

Nöjd efter katan
Det började med kata och där blev det en fjärdeplats. Wado-stilen har lite enklare tekniker än vissa andra stilar. Inte så mycket ”tricks”. Domarna faller ofta för det lite mer komplicerade och det avgjorde medaljstriden här.
– Men jag är mycket nöjd. Det var mitt första senior-SM och jag mötte bara landslagstjejer, säger Sunita. Efter fightingen var hon däremot inte nöjd. – Jag satsade på guld, säger Sunita.

Tappade fokus
Hon tog sig till final och där mötte hon en landslagstjej. Det gick dock inte som hon hoppats och trott.
– Jag trodde på mig själv och jag vet att jag är bättre än den andra tjejen, men jag vet inte vad som hände. Jag var inte riktigt fokuserad och hon hittade mina svagheter och kontrade på mig, säger Sunita.
Sunita hamnade i underläge med 0-3, men fick in en spark och matchen slutad 2-3.
– Jag gjorde tre misstag och jag var mycket besviken efteråt. Jag tog det hårt, säger Sunita, men i samma andetag visar hon sin starka vilja och målmedvetenhet.
– Idrott går upp och ner och det är inte bra om det bara går rakt. Man blir inte en bra idrottare om man inte har motgångar och jag tror att det här har gjort mig starkare. Nu ska jag ”krossa” henne. Hon är min konkurrent om en plats i landslaget och jag ska med till EM i Kroatien i maj, säger Sunita.

Har höga mål
Landslaget är det första stora målet för Sunita. Landslaget består av utövare från alla olika stilar och det är svårt att slå sig in där. Sunita är dock fast besluten att lyckas och hon stannar inte vid det i sin målsättning. EM är bara ett delmål.
– Jag ska med till VM och om karate blir en OS-sport, då ska jag med till OS.
Hon är medveten om att det krävs mycket träning för att nå målen och hon är beredd att satsa. Hon tränar minst sju pass i veckan plus läger och tävlingar.
– Var tredje vecka är det läger med landslaget och jag åker på många läger för att få erfarenhet och lära mig av många bra tränare, säger Sunita.

Vill bli advokat
Samtidigt satsar hon också fullt ut på skolan. Hon går i gymnasiet och hon vet vad hon vill även här när det blir tal om fortsatta studier.
– Jag ska bli advokat, säger Sunita.

Hur klarar hon av satsningen på både elitidrott och en av de mest krävande utbildningarna?
– Vill man något riktigt mycket kan man lyckas. Jag satsar på båda och jag känner att det inte funkar annars. Några veckor blir det mest idrott och några mest skola. Jag har märkt att det inte är antalet träningar, utan kvalitén på träningen, som är viktig, säger Sunita.

Känd från TV
Många i Säffle kanske minns Sunita som skådespelare i TV-serien ”Den förste zigenaren i rymden”. Då var hon tio år och teaterintresset finns kvar. När hon skulle börja gymnasiet blev det teaterlinjen i Trollhättan, dit familjen flyttade i samma veva. Sedan dess pendlar hon varje vecka till träningen i Säffle och tränar också mycket på egen hand.

Kan hon tänka sig en framtid som skåpdespelare?
– Teater är min plan B. Skådespeleri är inte så stort i Sverige och misslyckas man har man inget annat. Jag tar utbildningen först och teatern blir min hobby. Sedan har jag fortfarande kontakter inom teatern och kanske kan få chansen senare, säger Sunita..

Tränar ungdomar

För Sunita är det inte heller bara henne själv det handlar om. Hon har också engagerat sig som tränare för en grupp inom Säffle Karateklubb.
– Jag försöker hjälpa dem att utvecklas och ge tillbaka lite till klubben. Utan min tränare Jörgen Johansson hade jag aldrig varit där jag är nu, säger Sunita och berättar, att hon tänker vara kvar i klubben.

– Jag ska vara kvar i klubben länge. Jag hoppas flytta till Stockholm och studera, men jag vill tävla för Säffle. Jag flyttar nog tillbaka till Säffle när jag blir gammal, säger Sunita.

En tjej med stora mål
Hon har också en bekant i Säffle, som har betytt mycket för henne.
– Jag vill tacka Henning Höihilder och hans familj. De har hjälpt mig mycket och ställt upp hela tiden. De har betytt väldigt mycket för mig, säger Sunita Memetovic innan hon tar tåget tillbaka till Trollhättan.
En ung tjej med stora mål och fast besluten att nå dem. En mycket värdig vinnare av ST:s Guldplaket.

2008-12-27
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen/NWT


Domarbeslut stoppade Erik i Heian Cup

Karatekillen Erik Öster var en domarpoäng från semifinal i Kumite för pojkar 12 år.
– Fighting är kul, säger Säfflekillen.

Erik ÖsterErik Öster, 12 år från Säffle KK, gick en stenhård kamp med Nicola Stanojevic från Solna i Heian Cups kvartsfinal för pojkar 12 i Kumite.
– Ett tag hade jag honom men jag kom för nära och drog på mig en varning efter att ha nuddat vid honom, det tror jag avgjorde matchen, säger Erik.

Ingen av kämparna lyckades ta någon poäng i matchen och domarna fick avgöra. Då gick segern till Solnakillens favör med 2-1.
En domare hade Erik som segrare.
Kumite är fighting och det tycker Erik Öster är det bästa med karaten.
– Fighting är kul, säger han.
Men på de två tre träningarna per vecka blir det mest kataträning.

• Hur kommer det sig att du håller på med karate?
– Jag var med på idrottskul och karate var roligast, det var fyra år sedan nu, berättar han.
För Eriks klubbkompis Andreas Rogne blev det också respass redan i kvartsfinalen. Även här efter en tuff fight som slutade 0-0, men där domarna dömde Hannes Karström, Göteborg, till segrare med 3-0.
Erik Öster har sin målsättning klar:
– Jag ska bli väldigt bra!, säger han.

2008-09-30
Dennis Johansson, VF


Andreas Lindberg vann senior-SM

Andreas Lindberg från Säffle Karateklubb vann senior-SM för alla stilar i Stockholm under den gångna helgen.

 

Andreas LindbergAndreas Lindberg från Säffle Karateklubb har i flera år varit en av landets stora talanger och han har blivit svensk juniormästare för alla stilar två år i rad. Under den gångna helgen tog han nästa stora steg i karriären när han ställde upp i senior-SM och vann sin viktklass -60 kilo.
Den här gången var det bara tre deltagare i den här viktklassen, men det ska på inget sätt förta Andreas prestation. han fick nämligen inleda mot fjolårets svenske mästare i klassen och Andreas vann med förkrossande 9-0.

Överlägsna segrar
När det sedan var dags m för final ställdes han mot fjolårstvåan och än en gång blev det klara segersiffror. 7-3 slutade den matchen och det var en mycket nöjd säfflekille, som efter tävlingarna fick ta emot guldet.
Det var också nöjda ledare i Säffle Karateklubb, som kunde glädja sig åt den här framgången. Det är första gången klubben vinner ett senior-SM för alla stilar.
– Efter en tung period har Andreas nu hittat tillbaka till den rätta känslan och nu har han guld för yngre juniorer, juniorer och seniorer, säger exempelvis tränaren Jörgen Johansson.

Landslaget nästa?
Andreas Lindberg svarade för en mycket fin insats och har nu etablerat sig i eliten på allvar. Nästa mål måste nu bli att ta en plats i seniorlandslaget. Juniorlandslaget har han redan provat på och om utvecklingen fortsätter kanske vi kan få se Andreas också i internationella mästerskap för alla stilar. han har ju tidigare medaljer och framgångar från sådana mästerskap i Wado-stilen.
Nu var inte Andreas Lindberg den ende från Säffle Karateklubb, som noterade stora framgångar den här SM-helgen. Sunita Memetovic ställde upp i både kata och fighting och i kata förlorade hon första matchen mot Anna Hellström, som är flerfaldig svensk mästarinna och landslagsmedlem. I återkvalet vann sedan Sunita enkelt med Shinto-kata, som var enormt bra. I sista matchen förlorade hon dock mot en tjej från Växjö, som slutade delade trea.

Förlust i finalen
Sunita fick dock en medalj med sig hem även hon och hon vann den i fighting. Där inledde Sunita med att möta en tjej från budogymnasiet i klassen -50 kilo och där vann hon lätt. I finalen ställdes hon mot en rutinerad tjej, som dessutom hade ”spionerat” på Sunita i matchen före och läst in sig på vad hon var tvungen att göra för att vinna.
Resultatet blev, att hon var väldigt passiv och väntade ut Sunita, vilket blev avgörande. Sunita förlorade, men kunde ändå vinna ett silver. En bra prestation.
2008-09-30
Göran Karlsson, Säffle-Tidningen/NWT


Fyra nya svartbältare i Säffle Karateklubb

Fyra nya svartbältare registrerades i Säffle Karateklubb under förra helgen i
samband med ett stort träningsläger i Stockholm.

 

Andreas och HenkeI helgen var ett flertal deltagare från Säffle Karateklubb i Stockholm på träningsläger.
Instruktör för lägret var Tatsou Suzuki, som är den högsta inom stilen Wado Ryu.
Men för flertal av säffledeltagarna så var det inte träningen som var helgens höjdpunkt, utan istället graderingen. Hela fyra personer från Säffle, samt två från Åmål, skulle försöka gradera upp sig till svarta bälten. Malin Andersson, Daniel Askås, Anna-Carin Egman och Thomas Lindberg skulle alla försöka ta första dan, alltså det första svarta bältet medan Andreas Wejshult och Henrik Edin skulle försöka sig på det andra svarta i ordningen.

Det var nervöst
Det var Andreas och Henrik som var först ut på lördag kväll.
- Man var lite trött i kroppen efter att ha tränat hela dagen redan, men det kändes bra ändå,
sa Andreas.
Efter att de genomfört sina tekniker fick de gå upp en och en för att få kommentarer från Suzuki själv.
- Det var nervöst att stå där innan man visste om man hade klarat det, sa både Henke och
Andreas.
Men efter att ha fått kritik och kommentarer från Suzuki så kunde de andas ut, båda hade klarat sig, och nervositeten gick över i glädje.
- Det kändes jätteskönt att höra, sa Andreas och Henke instämde.
Henke och Andreas tog första dan för ungefär två år sedan och nu har de alltså avancerat ännu ett steg vilket de självklart är mycket nöjda med.

Thomas, Anna-Carin, Sensei Suzuki, Malin, DanielDet kändes jätteskönt
Nästa dag var det dags för dem som skulle försöka ta första dan. Det var ett nervöst gäng som ställde upp sig. Förutom de fyra från Säffle och Åmål så var det ytterligare tre personer från olika klubbar. Efter att alla teknikerna var genomkörda så fick de, liksom dagen innan, gå fram en och en för att få kommentarer från Suzuki. Efter lite varierande kritik så stod det ändå klart att alla hade klarade sig. På frågan hur det kändes så var alla väldigt eniga.
- Det kändes jätteskönt!
- Det känns skönt att ha avancerat ett steg, att ha kommit lite längre säger Henke och får medhåll från övriga.

Mycket löpträning
De senaste sju månaderna har de tränat inför det här och under sommaren tränade de tre dagar i veckan och utöver karate så hade de också mycket löpträning.
Men de sista veckorna innan gradringen var träningsdosen ännu större, för att de skulle kunna finslipa lite extra.
- Det känns skönt att kunna slappna av nu, att inte ha pressen på sig längre, sa Daniel.
De tycker alla att det är skönt att pressen släppt och menar att det är mentalt påfrestande inför en graderingen.
- Man har stora krav på sig och vill göra bra ifrån sig, men nu kan vi slappna av lite, sa Thomas.
När jag frågade dem om de var nöjda med sin gradering så var det lite skilda åsikter, men överlag var de ändå nöjda med sina prestation även om det så klart finns småsaker som alltid kan förbättras. Inför graderingen så hade de på lördag kväll ett specialpass med Suzuki som endast var till för dem som skulle gradera.
- Det var bra, då fick man lite kommentarer om hur det såg ut, sa Daniel, men menar också att det är svårt att ändra något på så kort tid.

Tackar tränaren
Under de sju månaderna som de tränat inför graderingen har de haft stor hjälp av Jörgen Johansson och honom vill de ge ett extra stort tack.
- Han har ställt upp väldigt mycket och det har vart till stor hjälp!
Förutom svartbältesgradering så var det även två deltagare från säffle som tog första kyu, alltså det sista bruna bältet innan svart. Det var Amanda Hareskog och Sunite Memetovic som efter väl utförda tekniker klarade det sista bruna bältet och även de är förstås nöjda med det.
Det var ett glatt gäng som åkte hem på söndag eftermiddag och nu väntar de bara på att få sina svarta bälten färdigbroderade så att de kan lägga bort sina bruna för gott.

2008-09-13
Isabel Lindberg, Säffle-Tidningen


Sunita dubbel världsmästare i karate

Sunita Memetovic från Säffle Karateklubb fick till en maximal fullträff vid VM i
Portugal och tog hem två guldmedaljer.
– Jag vann både kata och kumite. Kan knappt fatta att det är sant, sa en julbande
glad Sumita efter sin dubbelseger.

 

17-åriga Sunita Memetovic har tagit det definitiva klivet in i världseliten genom att vinna båda gulden vid VM-tävlingarna i Portugal. Sunita Memetovic, som fyller 18 år om en månad, har tidigare visat sin klass. För mindre än ett år sedan tog hon EM-guld i kata och EM-brons i kumite. Sedan dess har hon tränat stenhårt och målmedvetet och hon reste till VM i Braga med målsättningen att att ta guld i kata.
– Jag fokuserade på kata eftersom jag visste att jag hade en bra chans. Kumite trodde jag inte så mycket på så där fick det gå som det ville...

Fantastiskt ögonblick
Sunita tog sitt första VM-guld under första tävlingsdagen men hade därefter så stora problem med en skadad vad, att hon knappt kunde ställa upp när tävlingarna fortsatte dagen efter med kumite. Det är fightingdelen i Wado Ryu som den här karatedisciplinen heter. När det bar ända fram till final för Sunita, häpnade både lagkamrater, ledare och konkurrenter.
– I slutet av finalen kände jag att jag hade ett övertag och skulle vinna. Känslan i det ögonblicket går inte att beskriva. Det var ett fantastiskt ögonblick, berättar Sunita.
Sunita tävlade i 55-kilosklassen i den klass som heter Kadetter 16-17 år. Hon är den första svensken som lyckas vinna två guld i ett VM. Över huvud taget är det bara ett fåtal som tidigare gjort samma bedrift.
– Det gör att gulden känns ännu större. Alla som sysslar med det här vet vad som krävs för att vinna...

Högst upp på pallen
VM inleddes med kata som är tävlingens uppvisningsdel. 14 tjejer gjorde i kvalet upp om sex finalplatser och Sunita var den som fick högst poäng i kvalet. Hon var klart bäst också i finalen och var överlycklig då hon kliva högst upp på prispallen för att ta emot guldmedaljen.
– Det var fantastiskt skönt. Pressen var rätt hård på mig med tanke på att jag gjort bra resultat i tidigare tävlingar, berättar hon.
Däremot hade hon ingen press på sig i kumite vilket beror på att hon inte alls fokuserat lika mycket på den delen. Nu gick hon också in i de hårda matcherna med en skadad vad som egentligen skulle ha stoppat henne.
– Det gjorde väldigt ont, säger hon.

Finalen försenades
Hon betvingade dock smärtan och vann sin första match mot en portugisisk tjej. Siffrorna blev 2-0 men Sunita tyckte att hon hade matchen i ett säkert grepp.
I nästa match mötte hon Norges bästa tjej. Ingen av tjejerna plockade poäng under ordinarie matchtid och det stod 0-0 även förlängningen varvid domarna tilldömde säffletjejen segern.
– Då gjorde vaden fruktansvärt ont men hade jag väl tagit mig till final så tänkte jag inte dra mig ur. Nu blev finalen väldigt försenad och framflyttad sex gånger vilket gjorde att jag fick ladda om och värma upp gång på gång, berättar Sunita.

Tackar sin tränare
Hon var dock fullständigt fokuserad – både fysiskt och mentalt – i finalen mot en spanjorska och vann matchen med fyra poäng. Dubbelguldet fick stor uppmärksamhet och Sunita var överlycklig.
– Vaden gör så ont att jag inte kunnat fira ordentligt ännu. Men det är många som jag vill tacka för det stöd och den hjälp jag fått, säger Sunita som tillbringade de två första dagarna efter VM-segern på sjukhus för att få skadan undersökt och behandlad.
Franför allt menar hon att säffletränaren Jörgen Johansson haft stor betydelse för hennes utveckling.
– Utan Jörgen och Säffle Karateklubb hade det aldrig gått. Att landslaget tränar tillsammans var tredje vecka har också utvecklat mig, påpekar hon.

Firade i Säffle
Sunita är tillbaka i Säffle för att träffa sina vänner och fira den dubbla världsmästartiteln. Nu ska hon försöka få ordning på sin skada.
– SM som avgörs i september är ett stort mål för mig och jag hoppas att inte skadan ställer till något...
VM-gulden betyder mycket för henne.
– Det är en jättekick. Nu vet jag att man kan lyckas om man bara satsar, säger hon.
2008-08-06
Säffle-Tidningen/NWT


Dubbla VM-guld till Sunita

Sunita Memetovic hade förhoppningar om ett VM-guld i karate.
Men den 17-åriga karatetjejen från Trollhättan kom hem med det dubbla antalet.
- Helt otroligt. Att få gå upp på prispallen och höra den svenska nationalsången två gånger var en fantastisk känsla, säger Sunita.


Hon är nyss hemkommen från VM i karatestilen Wado Ryu, som avgjordes i portugisiska Braga 25-27 juli.
Framgångarna har krävt sin tribut. En vadskada som hon kände redan under VM-tävlingen har gjort att hon har fått träningsförbud i två veckor. Nu har hon fått nog av sjukbesök på NÄL.
- Ja, huh, dit vill jag inte tillbaka, det räcker. Nu måste jag vila annars måste jag kanske operera vaden.

Hon vill ändå inte ha de senaste veckorna ogjorda. Det var värt offret att få vaden justerad.
Det började med Sunitas favoritgren kata, där man gör karaterörelser som bedöms. Man har alltså ingen motståndare som man agerar mot.
Där gick det som på räls i -55 kilosklassen för kadetter, där 15 tjejer ställde upp. I första ronden, shinto, fick hon högst poäng av allihopa. Även i andra ronden, wanshu, vann hon med stora poäng.
- Det blev en solklar seger. Det var det här guldet jag hade siktat på och jag blev väldigt nöjd med
mina poäng, berättar Sunita.

Redan då började hon känna av den överansträngda vaden, men hon ville inte stryka sig i grenen kumite (fighting) när hon nu ändå var på plats.
Sagt och gjort, efter en bedövningsspruta gick hon upp på lördagen och presterade på högsta nivå.
Först besegrade hon en portugisiska med 2-0. Därefter blev det 0-0 mot en norska efter full tid (två minuter). Då gick de ytterligare en förlängnings-minut utan att någon tog poäng.
- Domarna fick avgöra det genom röstning och valde mig eftersom jag hade varit mest aktiv.

Hastigt och lustigt stod hon där i final. Men än en gång gjorde vaden sig påmind. Portugisiska läkare ville egentligen stoppa henne, men hon fick en ny spruta och fick övertygat dem att hon kunde fortsätta.
En tuff utmaning i sig var att hon hann värma upp fem gånger innan det var dags för finalen. Där mötte hon en spanjorska och vann med klara 5-1.
Lyckan var total. En svensk tjej hade överraskat och vunnit i fighting-klassen.
- Det är inte lätt att ta två guld i samma tävling. Jag är första svenska någonsin som gör det, säger hon stolt.

Nya utmaningar väntar runt hörnet. Hon har blivit uttagen i All Styles-landslaget, där alla tävlingar går utomlands och konkurrensen är mycket större. I fram-
tiden hägrar också drömmen att få vara med på ett OS.
- Ja, det är mitt stora mål. Nu om en
månad fyller jag 18 också och blir senior. Då blir det helt andra regler som gäller.
Sedan siktar jag också på att uppgradera mig till svart bälte till våren och sedan tar jag ju också studenten på MÅG. Så det är mycket som händer framåt, säger Sunita Memetovic.

2008-08-05
Ttela


Tre från Säffle till VM

Säffle Karateklubb har fått tre av sina aktiva uttagna till VM i Portugal som avgörs nästa helg. Det är Sunita Memetovic, Andreas Lindberg och Henrik Edin. 

Det är VM i stilen Wado Ryu som ska avgöras i Braga i Portugal den 25-27 juli. Det är femte gången som VM avgörs i denna stil.
Wado Ryu är indelad i tre stora organisationer. Det är den organisation som Säffle Karateklubb tillhör – Wado International Karate-Do Federation (WIKF) – som arrangerar VM-tävlingen.

Tränare från Säffle
Säffle Karateklubb kommer att ha tre tävlande på plats, nämligen Sunita Memetovic, Andreas Lindberg och Henrik Edin. Dessutom kommer klubbens tränare Robin Ohlsson att vara med under VM som svensk fightingcoach. Sunita Memetovic, som är 17 år, kommer att tävla i kata och kumite. Sunita var med i EM i Paris i november då hon lyckades ta hem guldmedaljen vilket är hennes största framgång hittills.

Tog guld i EM
Andreas Lindberg var också med i EM i Paris men lyckades inte ta sig till final. Han kommer nu att tävla i fighting samt vara med i lagtävlingen.
Henrik Edin ska tävla i veteranklassen (+35) i kata. Henrik är svartvältare sedan två år och är nu med i sitt största mästerskap hittills.
Tävlingarna i Portugal startar den 25 juli med kata-klassen. Dagen efter avgörs kumite-tävlingen individuellt och i lag.
Deltagarna reser dock till Portugal redan på söndag för att delta i ett antal seminarier och kurser innan tävlingarna startar.

2008-07-17
Säffle-Tidningen/NWT


Isabel Lindberg tvåa i stor regiontävling

Säffle Karateklubbs Isabel Lindberg blev tvåa i en regiontävling förra helgen..

 

Säffle Karateklubb hade flera tävlande igång förra helgen. Dels i Nordic Karate Cup i Karlskoga och dels i en större regiontävling mellan region Öst, Väst, Syd och Nord. Med i laget från region väst fanns Isabel Lindberg och Malin Andersson från Säffle och båda tävlade damseniorklassen. Isabel lyckades bäst och blev tvåa efter att ha mött Elin Andersson från Region Syd i finalen. Malin slutade som trea.
Nordic Karate Cup lockade barn och ungdomar från ett 30-tal klubbar, däribland Säffle Karateklubb. Trots bra prestationer lyckades dock inte Säffle deltagare placera sig på prispallen i kata, men i fighting gick det bättre.

Flera tredjeplatser
Emelie Jareke var med i klassen flickor elva år korta och vann kvartsfinalen mot Maya Habib från Västerås. Semifinalen mot Tove Almquist från Tibble blev dock för tuff och den slutade med knapp vinst för tibbledeltagaren efter en bra prestation av Emelie. I klassen pojkar elva år korta deltog Andreas Rogne. I semifinalen mötte han Midiya Kakavandy från Eskilstuna och det blev för tufft motstånd. Andreas slutade därför på tredje plats.
I klassen pojkar elva år långa deltog Erik Öster. Kvartsfinalen mot Hannes Karström-Enecrantz från Göteborg gick bra. Matchen slutade oavgjort och efter domarnas omröstning vann Erik. Semifinalen mot Ludvig Schmidt från Eskilstuna var lika spännande och även den slutade oavgjort, 2-2. Nu var domarna dock något oense i röstningen och Erik förlorade med en röst mot två.

Tufft motstånd
Trea blev även Peter Naame i fighting i klassen pojkar 14 år korta. Semifinalen gick mot Per Bengtsson från Göteborg. Efter några varningar för kontakt var ställningen 1-4. Trots detta kom Peter nästan ikapp. Matchen slutade med knapp förlust och Peter kom på tredje plats efter en bra prestation.
Det gick även bra för Anna Kullander, som ställde upp i klassen flickor 14 år. I både kata och fighting fick hon möta Julia Mazur från Nacka, som är uttagen till WIKF-VM i sommar. Motståndet var hårt, men i fightingen lyckades Anna ändå bra. Matchen slutade med 2-3 och Anna visade, att hon kunde klara av att möta tufft motstånd trots att det inte räcke ända fram till seger.

2008-04-26
Malin Andersson, Säffle-Tidningen/NWT


Sunita siktar på VM-guld i kata

I oktober tog hon EM-guld i Frankrike. Nu är Sunita Memetovic uttagen till VM i Portugal i sommar.
- Det här är jättestort. Man funderar på vad som händer med mig om fem år om det fortsätter så här, frågar sig Sunita Memetovic.


Blott 17-år gammal har Trollhättetjejen redan tunga meriter och en utvecklingskurva inom karatestilen Wado Ryu som bara går uppåt.
Senaste kvittot på det är uttagningen till VM i portugisiska Braga i slutet av juli. Där ska hon tävla i klassen flickor kadetter 16-17 år.

- Jag hade så klart målet att få komma med eftersom jag tog EM-guld, och jag visste att jag var en av dem som de tittade på, säger Sunita.
Men uttagningen ställer stora krav på de aktiva. De måste producera bra resultat under vårens tävlingar. Helst ska de vara på pallen, och vid ett par tillfällen ska de också åka upp till Stockholm och visa upp nya färdigheter, som ett intyg på att de hela tiden utvecklas.

Att Sunita skulle riskera att bli av med sin VM-biljett är dock inte aktuellt.
- Jag är helt klar, lovar hon.
Sunita får tävla i två discipliner: Kata (uppvisning) och kumite (fighting):
På EM i Paris i oktober tog hon guld i kata och brons i kumite. Guld i kata ska det bli också på VM, även om hon inte har koll på konkurrensen.

- Absolut, slår hon fast.
Inom fighting vågar hon inte sticka ut hakan lika långt.
- Problemet i Sverige är att man inte får slå så hårt, säger Sunita och därför blir det svårare att anpassa sig till bedömningen utomlands.

Se och lära får i stället gälla som princip.
- Bara att komma med är stort. Det sägs att man är som bäst inom fighting när man är 25-26 år. Jag har tid på mig att utvecklas och tar steg för steg.
En extra kick för henne - och övriga deltagare - är att mästerskapet direktsänds i Eurosport.

Visst är hon framgångsrik, men Sunita berättar att det inte alltid är så glamuröst. Mycket fritid blir det inte.
- Jag lägger ned väldigt mycket tid på träning, Jag kör ett pass på morgonen innan jag går till skolan, och ett pass när jag kommer hem. Jag har krav på mig, men när det går så bra vill man bara fortsätta och försöka utvecklas varje dag.

2008-02-12
Ttela


Sunita vann EM-guld i karate

Sunita Memetovic från Säffle Karateklubb vann guld i karatens wado-EM i Paris.

 

Sunita Memetovic ställde upp i åldersklassen 16-17 år och det var i den stenhårda konkurrensen i kata hon vann sitt guld. Ett 20-tal kom till start i klassen och i en första omgång skulle de åtta finalisterna plockas fram. Sunita var en av dem och i finalen svarade hon sedan för en riktigt bra insats och satte alla konkurrenter på plats.
Det här EM-guldet är Sunitas största framgång hittills och ett steg på väg mot sitt stora mål – att vinna OS-guld. Dit är det mycket långt, men hon utvecklas ständigt och nu kan hon alltså titulera sig europamästare i wado-stilen.

Tufft för Andreas
Sunita deltog också i fighting, men där var motståndet för svårt. Hon gjorde en bra match i första omgången, men förlorade trots detta. Nu var det bara fyra startande i just hennes viktklass i åldersklassen 16-17 år och det gjorde, att hon fick med sig en bronsmedalj hem.
Sunita var en av två från Säffle Karateklubb i det här mästerskapet. Den andre var Andreas Lindberg, men han hade ingen bra tävling den här gången. Han tävlade i klassen 17-18 år och tog sig inte till final i kata. I fighting gick det något bättre. Han vann första matchen, men förlorade i den andra.
– Motståndet var helt enkelt för bra, säger Säffle Karateklubbs tränare Jörgen Johansson.

Chans till VM-plats
EM blev en ny framgång för klubben och naturligtvis för Sunita Memetovic. För Andreas Lindberg blev det nog en liten besvikelse, men han kan få revansch ganska snart. Den 7-9 december är det nämligen uttagningar till nästa års wado-VM i Portugal. Uttagningen sker i Täby utanför Stockholm och där ska Andreas vara med.
– Både Sunita och Andreas har bra chanser att få vara med också i VM nästa år. Sedan ska vi försöka få Henrik din med i veteranklassen i kata, säger Jörgen Johansson.
Hur det går återstår att se. Svaret kommer den 9 december.

2007-11-19
Säffle-Tidningen/NWT


Tre guld på Wado-RM

Riksmästerskapen i Wado-stilen avgjordes under helgen i Vallentuna.
Säffle Karateklubb deltog på tävlingen med sju tävlande - barn, juniorer och seniorer och nådde framgång, klubben kom hem med bl.a. tre guld.


Det var sju deltagare från Säffle Karateklubb på plats när Riksmästerskapen i Wado-stilen avgjordes i Vallentuna och de deltog i såväl barn-, junior- som seniorklasserna med stor framgång. Resultatet blev nio pokaler totalt – tre guld, tre silver och tre brons.
RM lockade cirka 200 deltagare från Wado-klubbar runt om i landet och tävlingen inleddes med kata. Alexander Bennetoft från Säffle tävlade i klassen pojkar 13 år och visade god form och vann sin första match, men mötte hårt motstånd i andra matchen och nådde inte riktigt upp till pallplacering.

Sunita vann guld
Nästa tävlande från Säffle var Anna Kullander, som också tävlade i kata 13 år. Hon var lottad lite olyckligt och fick möta Sara Alm från systerklubben Spartacus i Åmål i första matchen. Sara vann och gick vidare till semifinal, där hon slogs ut. Därmed fick hon ett brons.
Efter barnklasserna var det dags för juniorer och seniorer att tävla. Först upp från Säffle var Sunita Memetovic, som har visat mycket god form under hela tävlingsvåren med bland annat ett silver från Junior-SM. Sunita vann alla sina matcher i kata i damjuniorklassen och kammade alltså hem guldet.

Malin imponerade
I kata, svartbältesklassen, ställde Henrik Edin upp. Henrik hade otur med lottningen och mötte svårt motstånd i form av flerfaldiga katamästaren Johan Ossa från Vallentuna. Henrik presterade ändå bra och var i efterhand nöjd med sin insats, som räckte till en tredjeplats.
Malin Andersson tävlade i kata för seniorer. Den första matchen gick mot Bessie Salas Lundmark från Nacka KK. Denna match lyckades Malin vinna. Semifinalen gick sedan mot Jenny Holmgren från Örebro och finalen mot Jessica Holmgren, också hon från Örebro. Båda matcherna vann Malin och guldet var därmed säkrat.
Efter damseniorerna var det dags för herrseniorerna, där Daniel Askås ställde upp. Daniels första match gick mot Hans Pacheco, Märsta. Daniel vann och gick vidare till final, där han mötte Ove Lundmark från Nacka och vann efter en bra prestation. Därmed kammade Säffle hem tre guld i kata.

Tuffare i fighting
I fighting var motståndet tuffare. Fredrik Gustavsson från Bengtsfors tävlade för Säffle Karateklubb och efter en vinst och en förlust slutade han som trea i klassen pojkar 15 år. Trea kom även Anna Kullander i klassen flickor 13 år.
I klassen damjuniorer kom Sunita Memetovic tvåa efter att ha förlorat finalen med en poäng mot kompisen Lina Skoglund från Nacka KK. Sunita ställde även upp i lagfighting med Malin Andersson. Endast två lag var anmälda i damklassen och Säffle var därmed direkt i final, där tjejerna mötte Tibble KKs lag. Efter en oavgjord och en vunnen match för Säffle vann Tibbles lag på poäng, då Säffles lag saknade en medlem.

2007-05-05
Daniel Askås, Säffle-Tidningen/NWT


Framgångar på Nordic Karate Cup

I lördags avgjordes karatetävlingen Nordic Karate Cup i Karlskoga för sjunde gången.
Nordic Karate Cup är en tävling för barn och yngre juniorer. Tävlande från över 30 klubbar deltog.


Säffle Karateklubb hade en trupp på plats bestående av: Isak Schwartz, Emelie Jareke, Andreas Rogne, Erik Öster, Anna Kullander, Alexander Bennetoft, Peter Naame som alla tävlade i barnklasserna samt Sunita Memetovic som tävlade som yngre junior.
Det tävlades i både kata och fighting. Alla klubbens tävlande var med i båda grenarna, utom Isak, som ännu inte har åldern inne.

På tävlingen delades klasserna in efter ålder, så även om man bara tränat några terminer kan man få möta sådana som tränat och tävlat i flera år. I kata var motståndet hårt, många duktiga tävlande var på plats. Säffles tävlande hade svårt att hävda sig, trots fina utföranden. Peter Naame lyckades vinna en match men förlorade nästa match.

I fighting var resultatet bättre för Säffle Karateklubb, som kammade hem flera bronspokaler; Anna Kullander i klassen flickor 13 år, Andreas Rogne i klassen pojkar 10 år långa, Emelie Jareke i klassen flickor 10 år korta. Även Erik Öster tävlade i kumite och slutade som 4:a efter en väl utförd match.

I klassen pojkar 13 år korta ställde Alexander Bennetoft och Peter Naame upp. Alexander måtte hårt motstånd och åkte tyvärr ut i första matchen. Bättre gick det för Peter som vann första macthen med 2-0. Så var det semifinal. Även här vann Peter, nu med 3-1. Finalmatchen var tuffare, då 30 sekunder av matchen återstod låg Peter under med 2-5. Han hann dock hämta in två poäng och slutresultatet blev 4-5, vilket alltså gav en andraplats.

Allra bäst gick det för Sunita Memetovic. I klassen kata damer yngre juniorer vann hon första matchen ganska lätt. Semifinalen var lite svårare, Sunita valde att tävla med en relativt svår kata och fick då 2 av 3 flaggor vilket gav henne finalplatsen. Här utförde Sunita fin form och tog hem guldet med resultatet 3-0

Sunita kammade även hem segern i fighting, damer yngre juniorer -57 kg efter att ha blivit uppflyttad en viktklass p.g.a. få deltagande i -53 kg. Finalen vann Sunita med 3-0.

2007-04-18


Ebon Cup avgjordes i Tegnérhallen

I lördags arrangerade Säffle Karateklubb tävlingen Ebon Cup i Tegnérhallen.
Tävlingen riktade sig till barn och juniorer, från 7 till 21 år och lockade ett 40-tal
karateutövare från flera olika Wado-klubbar runtom i Sverige. Det tävlades i både kata och fighting.


Från Säffle Karateklubb ställde 12 tävlande upp. För några var det deras första tävling men trots detta såg man flera mycket bra prestationer.

Tre guld Bra gick det bland annat för Säffles Alexander Bennetoft, som tävlade i kata i klassen pojkar 10-15 år. I den klassen var bl.a. Peter Naame och Viktor Hernhag från Säffle med. Alexander vann första matchen jämt mot klubbkamraten Peter och gick direkt till final. Efter att både kört sin kata, så ansåg domarna att Alexander presterat bäst och guldet var då hans.
I klassen kata 10-12 år, lågbälten tävlade Erik Öster och Andreas Rogne från Säffle samt Joakim Menjivar från Åmål. Då klassen bara hade tre deltagare avgjordes det genom så kallat Round-Robin, ett system där alla deltagare möter varandra. Första och andra matchen vanns av Erik och guldet var då hans, en bra prestation.
I kataklassen efter, flickor 13-15 tävlade bara två deltagare, då återbud lämnats, Anna Kullander från Säffle KK gjorde en start insats och tog hem guldet.

En bra insats gjorde även 10-åriga Emelie Jareke från Säffle Karateklubb, som tävlade i både kata och fighting. Emelie som inte har tävlat så många gånger tidigare, tog silver i kata 10-12 år samt brons på sin första riktiga fightingmatch.

Duktiga lågbälten Ebon Cup är en tävling som riktar sig främst till dem som inte har tävlat så mycket eller inte alls. Säffle Karateklubb hade flera deltagare med som tränat några terminer, bland annat ett tjejlag som tävlade i lagkata. I lagkata tävlar man som i vanlig kata, fast istället för att gå upp en i taget kör tre personer samtidigt så synkroniserat som möjligt. Trots lite träning presterade de bra och laget kunde gå hem med en guldplakett.

2007-03-05
Daniel Askås


Johanna, 14, vet att hon kommer lyckas inom karaten

I Sundstas idrottshus var det fart och fläkt under lördagen. Massvis med passionerade ungdomar deltog i karatetävlingen Heian Cup och bland dem fanns Johanna Edin, 14, från Säffle KK.
- Det är jätteroligt med karate, konstaterar F14-klassens trea.

 

Johanna tränar två gånger i veckan och tävlar så ofta hon kan. Vid tävlingstillfällen föredrar Säffletjejen kata (att utföra ett visst rörelsemönster) framför fighting.
- Det bästa med kata är att man får visa vad man kan. Jag tränar mycket mer på kata än på fighting.
Johanna är väl medveten om vad som krävs för att bli duktig i karate - och hon tror att hon kommer lyckas.
- Man måsta ha tålamod att öva om och om igen, tills det blir bra. Jag tror jag har det tålamodet, säger Johanna och ler.
- För att bli bra i fighting måste man ha bra balans, vara snabb och träna mycket, fortsätter hon.
Tränaren Isabell Lindberg öser lovord över sin adept:
- Johanna har bra kraft och ställningar när hon kör, men hon blir lite nervös och tror inte riktigt på sig själv alla gånger, säger Isabel.

JOHANNA HAR TRÄNAT lite extra inför lördagens upplaga av Heian Cup.
- Man blir fortfarande nervös när det är stora tävlingar, men det är bara bra. Då blir katan lite bättre och jag satsar ju lite mer på katan.
Men någon guldmedalj blev det inte den här gången. Johanna Larsson, Karlstad (se artikel nedan), drog det längsta strået och Säffles karatelöfte fick till slut nöja sig med en tredjeplats.
- Jag är lite besviken, fast nästa gång kör jag en längre kata.

JOHANNAS PAPPA var den som fick henne att börja med karate.
- Det är mer så att jag ser upp till pappa, han tog nyss svart bälte. Han är min förebild för att bli bättre i karate, och var min tränare förut.

Pratar ni mycket om karate hemma?
- Vi brukar prata om det och hjälpa varandra hemma.
Den yngre förmågan i familjen Edin har inte svart bälte - inte än åtminstone.
- Jag har grön-vitt bälte och ska ta grönt bälte snart. Man måste träna väldigt mycket och det får ta tid för att få svart bälte. Men det är det jag siktar på. Fast det är inte det viktigaste.

Vad är det viktigaste då?
- Jag håller på med karate så länge jag tycker det är roligt. När det inte är roligt längre håller jag inte på med det. Nu är det jätteroligt och jag vill absolut inte sluta, säger Johanna och springer i väg till prisutdelningen i Heian Cup.

2006-10-10
VF


Isabel tog guld på Heian Cup

Säffle Karateklubb deltog med en elva man stor trupp på barn- och juniortävlingen Heian Cup i Karlstad och nådde framgångar, bl.a. tog Isabel Lindberg guld i juniorklassen.

Heian Cup är stor barn- och ungdomstävling och lockade många deltagare från flera klubbar runtom landet. Från Säffle Karateklubb kom 11 tävlande som alla gjorde bra ifrån sig utifrån sina förutsättningar.

Fem pokaler Allra bäst gick det för Isabel Lindberg som tävlade i fighting i klassen 18-20 år för damer där hon vann och därmed försvarade sitt guld från förra året.
Isabel har på grund av problem men halsen inte kunnat träna så mycket på ett tag men presterade ända ett mycket bra resultat, hon valde dock att inte tävla i kata.
– Isabel svarade för en bra prestation trots bristen på träning, motståndet var tufft, men Isabels rutin avgjorde till hennes fördel, säger en av coacherna Daniel Askås.
I samma klass tog Josefin Florell ett tredjepris efter att ha kämpat väl men förlorat i förläggning. Josefin tävlade även i kata och lyckade även ta brons i denna klass efter att ha mött tufft motstånd men presterat bra. Johanna Edin tog också hon brons i kata i sin åldersklass, 14 år.

Tufft motstånd Klubben hade flera ungdomar på plats som tävlade i kata och för flera var det tävlingsdebut utanför Säffle. Alla deltagare presterade bra men generellt var klassen på motståndet i kata högt.
– Våra tävlanden har relativt låga bälten, och på Heian Cup tävlar man i åldersklasser, vilket gör att man kan möta deltagare med högre bälten och mer rutin. Men alla våra ungdomar gjorde mycket bra ifrån sig, säger Daniel Askås.
En stark prestation svarade sjuårige Oliwer Johannesson för. Detta var hans första stora tävling och Oliwer kom tvåa i kata efter att ha flyttats upp en åldersklass.

2006-10-08
Daniel Askås


Kamp om medaljer på klubbmästerskap

Under torsdagen anordnade Säffle Karateklubb ett klubbmästerskap i Tegnérhallen.
Tävlingen lockade ett 20-tal medlemmar, både barn och vuxna ställde upp på kamp om medaljerna.


Det har varit lite ont om tävlingsmöjligheter under våren för klubbens medlemmar så en klubbtävling passade bra nu när vårterminen drar sig mot ett slut.
Ett 20-tal barn tävlande, ungdomar och vuxna ställde upp, både nybörjare och de med mer erfarenhet.
Först ut var klassen kata, barn, lågbälte där Oliwer Johanesson tog hem guldet, och följdes av kata, ungdom, lågbälte där Evelina Osipyan stod som segrare. I klassen efter visade Mikaela Lindberg fortsatt hög form då hon tog hem guldet i klassen för barn med högre bälten.
I klassen kata, vuxna fick de lite äldre visa vad de går. Alla presterade bra och den som tog hem klassen var Henrik Edin, efter ett väl genomfört program.

Efter katatävlingarna var det dags att göra upp om medaljerna i fighting. Moa Schlegel vann i sin klass över Elisabeth Hidén efter en ganska jämn match.
I klassen för barn, högbälte var det inte många tjejer anmälda så Mikaela Lindberg fick där möta två träningskamrater, Alexander Bennetoft samt Theodor Hidén. Mikaela gick vinnande ur kampen efter att ha kämpat väl. I klassen för ungdomar vann Josefin Florell över Filip Enger från Åmål. Kvällen sista matcher var i vuxenklassen, vilken vanns av rutinerade Jörgen Linde-Johansson, som tidigare under tävlingen även verkade som domare.

2006-06-06
Daniel Askås


Säfflemedaljer på Spartaiaden

I helgen arrangerade Säffle Karateklubb tävlingen Spartaiaden för första gången på fyra år. Trots att det var ett tag sedan sist var deltagarantalet stort. Tävlingen lockade ett 40-tal karateutövare från flera olika klubbar i Värmland och Dalsland.

Spartaiaden brukade vara en årligt återkommande tävling för de närliggande klubbarna men har legat på is i fyra år. I lördags var det dags igen. Tävlingen hölls i Stora hallen på Tegnér och lockade ett 40-tal barn och vuxna från 7 år och uppåt.
Från Säffle karateklubb ställde ett 20-tal tävlande upp. För många var det deras första tävling men trots detta såg man flera mycket bra prestationer.

Peter vann guld
Bra gick det bland annat för Peter Naame, som tävlade i fighting i klassen pojkar 10-13 år. Peter deltog i den stora barn- och ungdomstävlingen Heian Cup för två veckor sedan där han nätt och jämt gick vidare efter två jämna matcher. Nu var det Peters andra tävling och dessutom på hemmaplan och denna gång gick han ända till final där han mötte klubbkamraten Robin Olofsson. Båda kämpade väl och till slut var det Peter som tog guldet. Tidigare på dagen tog han även brons i kata efter ett väl genomfört program.

Andreas tillbaka
Bra gick det även för Säffles VM-medaljör Andreas Lindberg som tillfälligt var tillbaka i Säffle från sina studier på budogymnasiet i Hanninge för att delta på tävlingen. Andreas tävlade i kata och fighting i klassen högbälten, 14 år och uppåt, där han tog guld i kata och brons i fighting efter flera tuffa matcher.

Duktiga nybörjare
Spartaiaden är en tävling som riktar sig främst till dem som inte har tävlat så mycket eller inte alls. Säffle Karateklubb hade flera nybörjare med som bara har tränat några månader, bland annat två tjejlag som tävlade i lagkata. I lagkata tävlar man som i vanlig kata, fast istället för att gå upp en i taget kör tre personer samtidigt så synkroniserat som möjligt. Trots lite träning presterade båda lagen bra, men det räckte inte riktig ända fram till guld.
Bäst av nybörjarna gick det för 14-åriga Evelina Osipyan som tog guld i kata för flickor, 14 år och uppåt, lågbälten efter en stark insats.

Nästa tävling på tur är nu riksmästerskapet i Wadoryu, som förra året hölls i Säffle och som nu avgörs i Arboga. Säffle Karateklubb räknar med ett ganska högt deltagarantal från klubben och förhoppningsvis även en del framgångar.

2005-10-17
Daniel Askås


Läger och gradering

Förförra helgen arrangerades det karateläger i Bengtsfors där träning och gradering stod på schemat.

 

Säffle Karateklubb och dess systerklubbar i Åmål och Bengtsfors brukar traditionellt hålla ett karateläger på sommaren för sina medlemmar. Denna gång hölls lägret i Sporthallen i Bengtsfors och lockade ett 40-tal tränande från alla tre orterna. Majoriteten av deltagarna var barn och ungdomar.

Brasiliansk Jiu-Jitsu Träningen inledes på lördagsmorgonen med varierande karateträning under ledning av de rutinerade Säffleinstruktörerna Jörgen Johansson, Robin Ohlsson och Mats Hareskog. Ett nytt inslag på lägret var att deltagarna fick prova på Brazilian Jiu-Jitsu under ledning av Lars Karlsson från Åmål. Lars har nyligen varit i Brasilien en månad och där tränat för ett flertal brasilianska mästare. Fokus låg på kamp på marken och inslaget var mycket uppskattat bland både barn och vuxna.

Bio och övernattning Efter en hård dags träning var det dags för gemensam korvgrillning utomhus följt av ett uppskattat besök på den lokala biografen. Merparten av lägerdeltagarna samt ett flertal föräldrar övernattade sedan tillsammans i Paletten som ligger strax under biografen.

Lyckade graderingar Söndagens träningspass övergick i lunch och efter en välbehövlig vila var det dags för det som många nervöst väntat på, nämligen graderingen. De flesta av lägrets deltagare skulle gradera sig, alltså gå upp en bältesgrad, och de flesta klarade detta med bravur. Graderade sig gjorde bland annat Isabel Lindberg och Henrik Edin från Säffle samt Andreas Wejshult från Åmål som alla tog det tredje och sista bruna bältet. Nästa gång dom graderar sig blir det till det svarta bältet. En annan brunbältesgradering genomfördes också, det var Thomas Lindberg
från Åmål som efter en mycket tuff gradering tog det första bruna bältet.

2005-06-26
Daniel Askås


Legendarisk karateledare i Säffle!

Förra veckan arrangerades det ett karateläger av det unika slaget i Säffle.
Medlemmar av Säffle Karateklubb fick tillsammans med karateutövare från flera andra orter i Sverige chansen att träna för den legendariske mästaren Tatsuo Suzuki, ledare för en av världens största wadokarate-organisationer och innehavare av svarta bältet av åttonde graden.


Lägret lockade ett 30-tal karateutövare till Tegnérhallen på torsdagseftermiddagen.
Träningen inleddes med ett pass då alla deltagare, även de yngre, fick möjlighet att träna för denna karatemästare och fortsatte sedan med mer avancerad träning för de med lite högre bälten. Mr Suzuki lade bland annat stor vikt vid korrekta kroppsförflyttningar och att alltid utföra grundteknikerna korrekt. Lägret gick ut på att befästa kunskaperna ordentlig istället för att lära sig många tekniker. Detta betydde god nötning av tekniker medan Mr Suzuki kommenterade deltagarnas utförande.

Mr Suzuki föddes 1928 i Yokohama, Japan. Han är med andra ord 76 år gammal. Trots detta reser Mr Suzuki jorden runt och instruerar i karate under ungefär 300 dagar om året.
Suzuki är den som graderat de flesta till svart bälte i karatestilen Wado Ryu.

Ordförande för den svenska delen av hans organisation är Mattias Holmgren 4:e Dan (svart bälte av fjärde graden). Mattias, som ursprungligen kommer från Säffle, har under flera år försökt få Mr Suzuki till Sverige och lyckades förra året i december.

Då Mr Suzuki tyckte att klimatet i Sverige var för bistert ville han nästa gång komma och instruera på sommaren istället, vilket resulterade i denna fyra dagar långa Sverigeturné där alltså Säffle var en av de orter där Suzuki instruerade.
Turnén började i Göteborg med fyra timmars intensiv träning. Sedan var det Säffles tur och det hela avslutades med två dagars träning i Stockholm.

Ett antal av de högre graderade karateutövarna, däribland ett flertal från Säffle, valde att följa med Mr Suzuki på turnén och träna på alla orterna. Dessa fick en mycket bra träning som de kommer att ha nytta av i framtiden.

2004-08-16


Andreas Lindberg blev uttagen till Karate-EM i Spanien

Unga karatelöftet Andreas Lindberg från Säffle Karateklubb har nått sin största framgång hittills då han blivit uttagen till EM i Wadoryu i Spanien i oktober.

Andreas - som fyller 15 år i nästa vecka (läs 2004) – fick beskedet efter uttagningslägret som hölls i Köping förra veckan.
- Jätteroligt. Jag kände att jag hade chansen att bli uttagen i laget men förstod att jag måste ge allt vid uttagningarna för att komma med, säger Andreas.

Största hittills Andreas tävlar i Wadoryu som är den karatedisciplin där Säffle Karateklubb genom åren haft så stora framgångar. Det var också tränarna i Andreas klubb som tyckte att Andreas borde ställa upp i det uttagningsläger som förbundet Svenska Wado Ryu arrangerade förra helgen.
Och Andreas gjorde så gott intryck att han efteråt fick veta att han är uttagen i EM-truppen. Men konkurrensen var hård. 35 aktiva hade kommit till lägret i hopp om att komma med i den svenska truppen. Bara hälften blev uttagna.
EM går i Torrelavega i Spanien 2-3 oktober. Andreas ska tävla i klassen upp till 15 år.
- Det skall bli roligt. Det klart största jag varit med om hittills.

Stolt över segern
Under den här säsongen har Andreas utvecklats mycket i sin sport. För bara några veckor sedan tog han sin största seger hittills då det blev kataguld i den stora tävlingen Bushido Open i Helsingborg. Där kände Andreas att han väl hänger med i den hårda konkurrensen.
- Den segern är jag stolt över, säger han.

Han har brunt bälte av första graden.
- Jag ska försöka gradera upp mig till andra graden när vi åker på läger i Karlskoga i sommar, berättar han.
Över huvud taget tänker han träna hårt i sommar för att komma så väl förberedd som möjligt till EM-tävlingarna.
- I sommar blir det varken teve eller dator. Jag ska träna hårt ända fram till EM försäkrar han.

Läser spanska
Han är van att träna hårt och har dessutom bästa tänkbara tränare i klubben.
- Vi har två svartbältare i Robin Ohlsson och Jörgen Johansson. Det betyder att det alltid är hög klass på våra träningar och att man hela tiden utvecklas, säger han.
Jörgen Johansson och en annan av Säffles stora karateprofiler – Mattias Holmgren – kommer för övrigt att vara coacher för det svenska EM-laget i höst. En extra trygghet för Andreas när han för första gången åker till Spanien.
- Jag har aldrig varit där förut. Men jag läser spanska i skolan och min spanskalärare är nöjd med att jag skall resa dit, berättar Andreas.

Vill ta svart bälte
Andreas har hållit på med karate sedan han var liten. Han började träna när han var nio år.
- Jag tyckte att det såg kul ut och gick dit och testade en träning. Det var så kul att jag bestämde mig för att fortsätta, berättar han.
Sedan dess har han utvecklat sina färdigheter och nu är han mogen för sin största uppgift hittills – att mäta de allra bästa 15-åringarna i Europa. Och han blickar ännu längre fram.
- Dels på VM som går om två år och dels på att ta det svarta bältet, säger han.

Text: © Copyright Claes Österman/ST
Publicerad i Säffle-Tidningen, lördag 29 maj 2004